Chapter 6: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-04-18 @ 18:58:13
Jag kände för att läsa lite, så jag läste några kapitel. Efter ett tag kände jag mig trött  och gick in i badrummet för att borsta tänderna. Jag tog bort mitt smink och satte på mig en stor pösig t-shirt. Sedan lade jag mig i sängen och somnade.

Jag vaknade och tittade på klockan. Den var bara halv åtta. Jag ställde mig upp och tog fram ett par jeans och en rutig skjorta. Jag satte på mig kläderna och gick ut genom dörren, sedan gick jag nerför trappan och såg Mike stå i köket och laga omelett.
- You are up early, sade han till mig och log.
- I went to bed early yesterday, svarade jag och log tillbaka.
Han lade en omelett på en tallrik och jag tog den. Jag tittade busigt på Mike, men han var så inne i sin stekpanna så jag vände mig om och satte mig vid bordet.
- What day is it today?, frågade jag och han svarade:
- It's sunday.
- So what are you going to do today?, frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Okay, we are going to take Charlie to a carneval. Do you want to come with us?, frågade Mike och log mot mig.
- No. I think I'm going to stay home. It's school tomorrow, so..., sade jag och tittade på Mike.
- Right, sade Mike och fortsatte med sina omeletter.

När jag hade ätit upp min omelett gick jag in i badrummet och borstade tänderna, sedan drog jag några drag med mascaran och tittade mig i spegeln. Det funkade. Jag gick ut ur badrummet och gick in på mitt rum. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett meddelande. Hur kunde jag få det? Jag har ju inga kontakter. Hmm... Jag tryckte upp meddelandet och läste det:
"Hi! I was just wondering if you wanted to hang out. If you're not busy. :) /Niall"
Jag log for mig själv och kände lyckan sprida sig i hela kroppen. Med mig? Ville han vara med mig? Jag lade till Niall i kontakter och svarade:
"I'd love to hang out. I'm not busy. Not at all. :) /Caroline"
Några sekunder senare fick jag ett nytt meddelande:
"Okay, meet me at milkshake city in 10 :)"
Jag blev alldeles pirrig när jag såg meddelandet. det var ungefär tio minuter till Milkshake City, så jag var tvungen att gå nu. Jag sa till Mike att jag skulle träffa en kompis. Han tittade frågandes på mig, men hann inte säga någonting för jag gick ut till hallen och tog på mig ett par svarta pumps. Jag tog en handväska och lade i min mobil, nycklar och lite pengar, sedan gick jag ut genom dörren.

Den friska luften knockade mig. Det var varmt och skönt ute, och fåglarna kvittrade glatt. Vilken tur att jag inte tog en jacka.

När jag hade gått ett tag såg jag Milkshake City skylten, men jag såg inget blont rufsigt hår utanför. När jag kom fram gick jag in och såg Niall sitta ensam vid ett bord. Jag log lättat mot honom och han log mot mig. Fjärilarna i magen fladdrade bara mer och mer.

Han reste sig med ett stort leende på läpparna och kramade om mig, och såklart började jag rodna och han såg det. Pinsamt, pinsamt, pinsamt!
- What do you want to drink?, frågade Niall och log.
- I have no idea, suprise me, svarade jag och log tillbaka.
- Haha, okay, sade Niall och gick iväg och beställde.
När han kom tillbaka hade han med sig två muggar milkshakes.
- Okay, here we go, one strawberry lime and one chocolate banana. Wich one do you want?, frågade Niall.
- Hm, I don't know. Strawberry lime maybe, sade jag och tittade på Niall.
- Okay, sure, sade han och tog choklad banan milkshaken.
Han sträckte fram jordgubb lime och jag tog den. Jag smakade på den och konstigt nog så var den god. Jag tittade på Niall och han såg äcklad ut när han drack sin.
- Do you wanna change?, frågade jag och gjorde en äcklad min.
- Absolutely!, sa han och log mot mig.
Jag sträckte fram min mugg och tog tag i Nialls milkshake. Jag smakade på den och den var också ganska god. Men min var godare.
- I want mine back, sa jag och han tittad lekfullt på mig.
- No way, sade han och jag skrattade till.
- Seriosly, I want it back, sade jag och han skrattade.
- Than you'll have to catch me, sade han och ställde sig upp. Jag ställde mig också upp och han sprang ut genom dörren med min milkshake i handen. Jag sprang efter honom, men han hade ett ganska bra försprång. Nu lönade sig timmarna jag hade spenderat på gymmet. Det tog ett tag, men snart var jag ikapp honom. Jag var ungefär tre meter bakom honom när han rundade ett hörn. När jag hade rundat hörnet så såg jag att Niall hade sölat ner en annan kille.

- Thank you so much Niall! No more carrots for a week!, skrek killen. Han visste vad Niall hette, skumt.
- You're the only one who wants carrots anyway!, skrek Niall tillbaka.
- Zayn likes carrots, sade killen.
- I do not!, sade en annan kille,som tydligen hette Zayn, och den första killen tittade besviket på Zayn.
Jag harklade mig och killarna tittade upp.
- Hi, sade jag och Niall började skratta.




Chapter 5: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-04-17 @ 15:59:38

Mamma, Mike och Charlie hade fortfarande inte kommit hem än så jag bestämde mig för att ringa mamma och se så att allt var som det ska. Hon svarade och sade att det hade tagit längre tid än dem trott men att dem var på väg hem nu.


Nialls perspektiv:

När jag kom innanför dörren hoppade killarna bokstavligt talat på mig.

- Var har du varit?, skrek Harry.  
- Varför kom du inte hem till maten?, frågade Liam och tittade på mig.
- Jag var upptagen,  svarade jag samtidigt som jag tog av mig skorna.
- Med vadå?, skrek Louis och hoppade upp och ner.
- Vas happenin?!, skrek Zayn och jag skrattade till. Killarna skrek så mycket så att jag fick huvudvärk.
- Okej, jag ska berätta!, skrek jag för att överrösta killarna.
- Jag träffade en tjej igår på Market Colour och jag träffade henne där dag igen, sade jag och inväntade Louis kommentar.
- Niall träffade en tjeej!, sjöng Louis och hånflinade mot mig.
- Ja det gjorde jag, svarade jag och hånflinade tillbaka.
- Vad gjorde ni då?, frågade Liam och tittade konstigt på mig.
- Vi målade hennes rum, svarade jag och alla började asgarva.
- Ni gjorde vad?!, frågade Zayn och skrattade så mycket så han nästan började gråta.
- Vi M.Å.L.A.D.E hennes rum, svarade jag och bokstaverade målade.
- Men vi skulle ju repa dag, sade Liam och tittade seröst på mig.
- Oopsi... sade jag och tittade ner i golvet.
- Det är lugnt, vi älskar dig ändå, sade Zayn och blinkade mot mig.
- Så vad heter hon? Var bor hon? Vem ÄR hon?! , frågade Harry och log stort mot mig.
- Hon heter Carolne och bor i ett blått hus några kvarter från Market Colour, sade jag och lade till: Hon är en tjej.
- Haha okej, sade Harry och gick in och satte sig i soffan. Jag följde efter och satte mig bredvid honom.
- Så gillar du henne eller?, frågade Harry och tittade på mig.
- Ja, hon är jättesjyst och så, svarade ja.
- Du vet att jag inte menade det på det sättet, sade Harry och tittade på mig.
- Aha, sade jag och tittade tillbaka.
- Så?, sade Harry och tittade tålmodigt på mig.
- Ja, det gör jag väl. Men jag har ju bara träffat henne två gånger hittils. Och hon är ju söt och så men..., sade jag och tittade generat på Harry.
- Var inte blyg, sa Harry och flinade mot mig och lutade sig tillbaka i soffan.

Carolines perspektiv:

Mamma, Charlie och Mike hade kommit hem och mamma hade precis gått in i köket när jag hörde henne fråga:

- Varför är det två tallrikar här?
Jag kände hur jag började rodna och försökte komma på en snabb lögn.
- Ehm... jag fick besök, sade jag och hörde hur nervös jag lät.
- Jaha, vem var här?, frågade mamma och tittade konstigt på mig.
- Sluta vara så nyfiken mamma, sade jag och gick iväg.

Jag slog på datorn och loggade in på Skype. Kattis ringde mig och jag svarade.

- Hej gumman hur är det?, sade Kattis och log.
- Det är jättebra, jag saknar dig och Maja jättemycket! Hur är det i tråkiga Sverige?, frågade jag henne och log ännu större mot henne.
- Det är finfint! och jag saknar dig med!, sade hon till mig.
- Men vad har jag missat nu då?, frågade jag henne och hon tittade ner i marken.
- Jag har blivit tillsammans med Filip, sade hon och jag fick hindra mig själv från att skrika.
- Grattis, Grattis, Grattis!!, skrek jag till henne och log som en dåre. Du har ju haft värsta crushen på honom i flera år!, sade jag till henne.
- Haha jag vet. Inte för att skryta men vi passar perfekt ihop också, han är så perfekt så jag tror att jag drömmer, sade hon och det såg nästan ut som hon skulle börja gråta.
- Gud vad jag är avundsjuk på dig!, sade jag och såg att klockan hade blivit tio. Imorgon var det söndag, så på måndag skulle jag börja skolan.

- Du jag tror jag ska gå och lägga mig nu, annars kommer mamma bli  förbannad!, sade jag och såg hur hon försökte dölja att hon blev besviken.
- Det tror jag att jag också ska göra, svarade hon och log mot mig.
- God natt och dröm söta drömmar om Filip nu, sade jag och såg hur hon började rodna.
-  Haha tro mig, det är nog inget du behöver oroa dig för svarade hon och jag skrattade.
Jag sade god natt en sista gång innan jag loggade ut och loggade in på twitter lite snabbt. Jag såg att Niall hade skrivit: "Had really fun today :)". Jag log för mig själv och loggade ut.

Jag kände för att läsa lite, så jag läste några kapitel. Efter ett tag kände jag mig trött  och gick in i badrummet för att borsta tänderna. Jag tog bort mitt smink och satte på mig en stor pösig t-shirt. Sedan lade jag mig i sängen och somnade.




Chapter 4: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-04-03 @ 17:49:17

Det var ansträngande bara av att titta på dem. Det här går inte.



- Do you need some help with that?, hörde jag en röst bakom mig fråga. Jag vände mig om och såg Niall stå där i mitten av två hyllor. Han log mot mig och småvinkade.
- Hi , sade han och log mot mig. Remember me?, frågade han och tittade på mig.
- Of course I do, svarade jag och log mot honom.
- What are you going to do with so much paint?, frågade han och tittade på färgdunkarna
- I'm going to paint my room today, svarade jag.
- All alone?, frågade han och tittade seriöst på mig.
- Well yeah. My mum and my brother went to my stepfathers parents. But I wanted to fix my room, svarade jag och han tittade fortfarande seriöst på mig.
- You know that's kind of hard work . I'm not doing anything today, I can help you if you want, saden han och tittade på mig med en nervös blick.
- Yeah, that would be great, svarade jag och han log mot mig.
- Okay great, sade han och gick och hämtade dunken med vit färg. Han lyfte den lika enkelt som om det hade varit en fjäder.
- Don't you think it's heavy?, frågade jag och han tittade lekfullt på mig.
- Yes I do, but I don't want you to see that, sade han och jag skrattade. När vi var framme vid kassan satte vi dunkarna på rullbandet och gick fram till kassörskan.
- That will be 35,50 please, sade kassörskan och log mot mig.
Jag räckte fram 40 pund och väntade på växeln.
- Your change is 4,50 pounds.
-Thanks, svarade jag och tog kvittot. Jag såg bakom kassörskan att dem sålde telefonkort.
- Oh, and I want one of thoes cards too, sade jag och kassörskan log mot mig och svarade:
 - Of course. That will be 5 pounds .
- Oh, okay than I can't buy it, svarade jag ledsamt.
- Wait, sade Niall, I have 50 cent.
- Niall you don't have to, sade jag och tittade på Niall.
- Don't be silly, I want to, sade han och smålog mot mig. Jag log och nickade.
- Okay than, saden jag och kände hur jag blev alldeles varm inombords. Niall gav kassörskan 50 cent och jag fick ett kort.
- Thank you so much Niall, sade jag till honom och han log mot mig.
- That was nothing, sade han till mig och log. Vi började gå hem till mig bärandes på två ganska enorma dunkar med färg. När vi hade kommit in på våran gata frågade Niall:
- So where do you live?
- In that blue house over there, svarade jag och pekade på ett blått hus lite längre ner på gatan.
- Okay, svarade han och vi fortsatte gå den sista biten. När vi var framme tog jag fram nycklarna och låste upp dörren. Jag gick in och Niall klev in efter mig.
- Where shall I put these?, frågade han och jag pekade på mitt rum.
- In my room, svarade jag och såg när han gick iväg med dunkarna. När han kom tillbaka höll jag fortfarande på och ta av mina skor. Jag var lite långsam. Vi bar ut min säng och alla lådor och tejpade fast tidningspapper i golvet. När vi var färdiga och klara att börja måla sa Niall:
- Okay let's do this. Han tog en pensel och det hade inte tagit lång tid innan han hade gjort en halv vägg.
- You are pretty good at this, sade jag till honom och han log.
- I have done it a couple of times before, svarade han.
- I can see that, svarade jag. När vi hade gjort tre väggar bytte vi dunk och målade den fjärde röd. Det blev faktiskt ganska bra.
- Done, sade jag till Niall och log.
- Yeah finally, sade han och log tillbaka. Det hade tagit några timmar för oss att måla men nu var det klart. Jag tittade på klockan och såg att den var halv sju. Jag hade blivit lite hungrig under tiden vi målade.
- Are you hungry?, frågade jag Niall.
- Yes I'm starving, sade han och jag skrattade.
- Okay do you want something to eat?, frågade jag honom lite nervöst.
- Sure what are we going to eat?, frågade han.
- Hm I don't know, sade jag, Let's go and see what we have, sade jag och började gå mot köket. Jag hörde Niall följa efter och log för mig själv. Jag öppnade kylen och såg att det var ganska tomt.
- All we have is spaghetti and meatballs, sade jag,
- That works for me, svarade han. Jag tog fram spaghetti och dem frusna köttbullarna. Sedan tog jag fram en stekpanna och flytande smör. Niall hittade en kastrull och fyllde den med vatten. Jag satte stekpannan på spisen och hällde i lite smör. Efter ett tag var maten klar och vi satte oss ner för att äta. Niall satte sig på stolen framför mig och började äta. Jag började också äta och vi sade inte ord medan vi åt. När vi var klara var klockan halv åtta.
- Maybe I should go. It's getting late, sade Niall. Jag ville verkligen att han skulle stanna kvar men klockan började faktiskt bli ganska mycket. Vi gick ut i hallen och Niall började klä på sig.
- Yes, sade jag och tittade ner i golvet. När jag tittade upp hade Niall redan tagit på sig skorna.
- Now since you have one of those cards, can i have your phone number?, frågade han och jag nickade glatt. Vi bytte nummer sedan när Niall öppnade dörren var jag på väg att vända mig om när han tog tag i min arm och drog mig till sig. Han omfamnade mig i en kram. Jag kände hur jag började rodna och var glad över att han inte såg det. Han släppte taget och det gjorde jag också. Han gick ut genom dörren och vände sig om.
- Bye, sade han och log mot mig.
- Bye, svarade jag och trodde nästan jag skulle explodera. Så mycket rodnade jag. Mamma, Mike och Charlie hade fortfarande inte kommit hem än så jag bestämde mig för att ringa mamma och se så att allt var som det ska. Hon svarade och sade att det hade tagit längre tid än dem trott men att de var på väg hem nu.




Chapter 3: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-04-03 @ 16:40:09

Jag funderade på att läsa några kapitel i min bok men kom på att det inte var någon bra idé eftersom jag var så trött. Jag somnade nästan på direkten.



Charlie hoppade i min säng vid nio så jag vaknade. Jag skrek åt honom att gå ut och vände på mig. Han gick ut och en stund senare kom mamma in. Hon ruskade om  mig och skrek på mig. Till slut öppnade jag ögonen och såg att mamma var både påklädd och sminkad. Sedan tittade jag på klockan och såg att den var halv ett. Oops...

- Vakna! Vi måste åka om tio minuter!, skrek mamma och tittade surt på mig.
- Vart ska vi?, frågade jag och hon tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
- Vi ska till Mikes föräldrar!, skrek hon och ruskade om mig igen.
- Men jag orkar inte, suckade jag och tittade på henne. Jag tänkte fixa rummet idag, sade jag och hon tittade återigen på mig.
- Men vad är det för fel på ditt rum? frågade hon.
- Det ser ju ut som ett helvete!, skrek jag surt till henne och orkade inte bry mig om vad hon skulle säga.
- Det gör det väl inte alls, sade hon och tittade förvånat på mig.
- Den enda färgen som finns är grått. Och grått är ju jättefint eller hur?!, sade jag till henne och kände hur jag började bli irriterad.
- Jaja stanna hemma då, suckade hon och tittade besviket på mig. Men du måste äta frukost NU, sade hon samtidigt som hon gick ut genom dörren. Jag suckade och satte mig på sängkanten. Jag gick fram till garderoben och öppnade dörren. Jag hittade ett par slitna jeansshorts och ett linne som det stog Rolling Stones på. Jag satte på mig shortsen och drog på mig linnet. Sedan gick jag ut till köket. Jag tog fram ett våffeljärn, smör, skinka och ost. Sedan tog jag fram bröd. Jag bredde två mackor och satte ost och skinka imellan dem. Sedan satte jag på våffeljärnet och satte mig på den slitna stolen. När våffeljärnet var varmt blinkade en grön lampa på sidan. Så jag satte brödet i järnet och tryckte till. Sedan satte jag mig på stolen igen. Jag behövde gå på toaletten så jag gick ut till badrummet. När jag var klar gick jag ut igen och kände att det luktade jättemycket bränt. Skit! Jag sprang fram till järnet och lyfte på locket. Aj vad det gjorde ont! Jag drog bort handen och satte på kranen. Kallvattnet var jättesvalt mot huden. Efter ett tag tog jag bort handen. Den var fortfaramde lite röd men det var bättre än förut. jag gick in i badrummet och tog fram ett plåster. Det enda vi hade var bilar plåster så det fick bli ett sådant. Sedan gick jag in i köket igen. Jag tog fram en grytlapp och lyfte återigen på järnet. Den här gången gick det bättre. Men när jag såg hur det såg ut inuti kände jag mig inte lika hungrig längre. Hela mackan var svart. Helt svart! Jag tog fram en gaffel och tog bort mackan och satte den på en tallrik. Jag lyfte på ena brödet och det var inte alls bränt inuti. Men jag bestämde mig för att slänga den ändå. Så jag slängde den och tog fram lite yoghurt istället. Jag tog fram en skål och en sked och hällde upp yoghurt. Jag åt upp yoghurten ganska snabbt. Sedan gick jag in i badrummet och borstade tänderna, sminkade mig och fixade håret. Det fick bli en slarvig sned fläta och lite mascara. Jag orkade inte göra mer. Mamma hade lämnat pengar vid brödet så jag gick och hämtade dem. Det var 40 pund. För det skulle jag köpa färg. Jag visste  inte riktigt hur jag ville att det skulle se ut men det skulle nog fixa sig. Jag gick in på mitt rum för att hämta mobilen när jag såg min dator jag fick när jag var 14. Den var inte speciellt modern men den funkade. Jag satte på den och fick vänta ett tag innan den startade. Jag loggade in på twitter och såg att @Niall_Horan följde mig. Niall. Jag hade helt glömt bort honom. Jag gick in på Nialls profil och tryckte på follow. Och då såg jag att han hade väldigt många followers. Väldigt många! Typ 10 000. Jag hade typ 100. Skumt.

Jag loggade ut och stängde av datorn. Jag tog nycklarna och mobilen och gick ut genom dörren. Den friska  luften var skönt fläktande. Jag gick och efter ett tag var jag framme vid Market Color. Jag gick in och letade efter färgavdelningen. Om de ens hade någon färgavdelning. Som tur var hade dem det. Jag gick in bland en rad hyllor. Det var mängder av olika färger. Jag såg en stor dunk med vit färg och tog en sådan. Den var väldigt tung. Jag satte ner den på golvet och tittade efter en annan färg. Jag såg en mindre dunk men röd färg och tog en sådan. Som tur var, var den inte lika tung. När jag skulle bära både den vita och röda färgen blev det för mycket. Det var ansträngande bara av att titta på dem. Det här går inte.

- Do you need some help with that?, hörde jag en röst bakom mig fråga.



Så kapitel 3 ute. Vad tycker ni? Kommentera!


Chapter 2: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-04-01 @ 15:50:20
När vi kom ut från affären så hade det blivit mörkt och börjat duggregna lite. Vi traskade hem i mörkret och jag kunde inte sluta tänka på Niall..

Jag klev in i den trånga hallen och tog av mig mina svarta converse. Jag hängde av mig jackan på kroken och gick in i köket. Det svarta golvet blänkte för att det var alldeles nytvättat. Jag vände mig om och såg mamma stå och skura i vardagsrummet. Jag log för mig själv och gick fram till kylskåpet. Jag packade upp alla varorna och satte mig ner på en av dem slitna stolarna. Jag kände mig jättetrött så jag lade huvudet på bordet. Jag hörde någon komma in i köket och tittade upp.
- Gumman hur är det?, frågade mamma och tittade på mig med sina gröna ögon.
- Bra, jag är lite trött bara, svarade jag och smålog  mot henne.
- Okej, svarade hon och gick in i vardagsrummet igen.
Charlie kom inskuttandes och skuttade fram till diskmaskinen. Han öppnade den och tog ut ett rent glas. Han gick fram till diskbänken, drog fram en pall som han sedan ställde sig på för att nå upp till vattenkranen. När han hade druckit upp fyllde han glaset igen och kom fram till mig.
- Drick lite, beordrade han mig.
- Men jag är inte törstig, svarade jag och tittade på honom. Hans blonda hår hade rufsat till sig och spretade åt alla håll. Min lillebror och hans hår, helt hopplöst!
- Kom hit, sa jag till honom och han kom fram till mig. Jag tog lite av hushållspappret som stod på bordet och fuktade det med lite av vattnet. Jag lade pappret på hans huvud och tryckte till. När jag tog bort pappret var hans hår helt platt igen. Sedan rufsade jag till det lite lätt, så att det inte skulle se tillgjort ut.
- Du måste lära dig att fixa håret själv, sa jag till honom och log.
- Men du gör det ju redan så bra, svarade han och log ännu större mot mig. Sedan skuttade han iväg igen. jag ställde mig upp och tittade på klockan. Den hade hunnit bli halv sex. Jag kände mig lite hungrig så jag gick fram till kylskåpet. Jag tog fram en pan pizza och värmde den i mikron. Jag satte pizzan på en tallrik och gick ut till vardagsrummet. Jag tryckte på tv:n och satte mig i soffan. Jag zappade mellan kanalerna, men det slutade med att jag tittade på någon otroligt tråkig serie. När jag hade ätit upp pizzan gick jag in till köket och lämnade disken. Sedan gick jag in på mitt rum. Jag hade absolut inga färger någonstans i mitt rum. Allt var grått. Fast jag hade ju inte hunnit packa upp mina lådor heller. Det enda uppackade jag hade var min säng. Imorgon ska jag få ordning på mitt rum tänkte jag och satte mig på sängen. Jag tänkte läsa några kapitel i min bok men tänkte att det inte var någon bra idé eftersom att jag var så trött. Jag somnade nästan på direkten.



Chapter 1: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-03-29 @ 21:23:36
Jag och min familj hade nyss kommit till rätta i vårt nya hus i London. Vi flyttade hit för att mammas man Mike bodde här innan han träffade mamma i Sverige som jag har bott i 13 år av mitt 16-åriga liv. Min pappa är fransman och därför bodde jag i Frankrike i tre år. Mamma träffade honom när hon tågluffade genom Europa. Paris var bara ett stopp. Men när mamma träffade pappa säger hon att hon tyckte det var alldeles solklart att hon skulle stanna kvar. Och sedan när hon blev gravid hade hon ingen annan stans att ta vägen. Så ursprungligen kan man säga att jag kommer från Frankrike. Sedan skilde dem sig och mamma flyttade och träffade Mike på en konferens 1 år senare. Efter några år blev mamma återigen gravid med min älskade lillebror Charlie. Och nu har mamma bestämt att vi ska flytta till London, till Mikes och mammas nya hus.

Tapeterna i mitt lilla rum var gråa och tråkiga. I hallen hörde jag min minsta lillebror Charlie gråta. Mamma och Mike hade fullt upp med annat, så då var det dags för mig att ta storasysterrollen och gå och trösta honom. Inte för att jag hade något bättre för mig heller.
Mamma bad mig att ta med Charlie på en promenad för att köpa lite mat så att vi åtminstone fick lite frukost för morgondagen.
När vi kom ut så var himlen grå och tråkig, precis som mitt rum. Vi gick över en väg och höll på att bli påkörda eftersom dem kör på fel sida här. Vi kom fram till en affär som hette Market Color.
Vi gick in och det första jag såg var massa reklam för läsk. När vi gick igenom skjutdörrarna var det stora hyllor överallt. Dem var säkert 2 meter höga. Det var olika skyltar till konserver och mejeriprodukter. Det var bara några få personer i affären. Jag tog tag i en kundvagn och började gå mot mejeriprodukterna. Från hyllan tog jag mjölk, ägg och yoghurt. Jag tittade bak och såg att Charlie inte var där, så jag fick panik och sköt iväg kundvagnen och sprang för att leta efter honom. Jag såg en äldre dam och frågade panikslaget:
- Have you seen my little brother, he has brown eyes, blonde hair and a little button nose, have you seen him?
Kvinnan log mot mig och sade:
- Yes, he’s right over there, sa hon och pekade mot en hylla några meter bort.
- Thank you so much ma’m, sa jag och gick iväg mot hyllan där hon hade pekat.
En blond kille stod med ryggen mot mig och jag såg Charlies huvud sticka fram bakom ryggen. Killen vände sig om och jag stirrade rakt in i ett par havsblå ögon.
- Hi there, sa han och log mot mig.
- Hi, sa jag och jag log tillbaka.
- Do you know this little guy? sa han och pekade mot Charlie.
- Yeah, kind of. I'm his older sister, svarade jag och log stort.
Charlie sprang fram till mig och jag tog tag i hans händer och satte mitt på huk och tittade honom i ögonen och sa:
-Spring inte iväg sådär! Du skrämde livet ur mig!
Charlie tittade på mig och snyftade till.
- Det var inte meningen, jag ville bara titta på leksakerna, sa han och pekade på hyllorna.Jag tittade upp och såg att den blonde killen fortfarande stirrade på oss. Han smålog lite och sade:
- That wasn’t english. Where are you from?
- We are from Sweden. We just moved here, svarade jag och smålog mot honom.
- From Sweden? I love Sweden. There are so many beautiful girls there!, sa han och blinkade mot mig.
Jag kände hur mina kinder blev alldeles varma och jag tittade ner i marken.
- I’m Niall by the way. What’s your name? frågade han mig.
- I’m Caroline, and this is Charlie, sa jag och pekade på Charlie.
Jag tittade på klockan och såg att den var halv fem.
- Oh I have to go now, but it was nice meeting you, sa jag till honom och log.
- It was nice meeting you too.
- Hey, wait, can I have your number? frågade Niall.
- No, I haven’t fixed a card to my phone yet. But you can have my Twitter. It’s _caroline_ lesséur_.
- Thanks, sa Niall med ett stort leende på läpparna.
- You’re welcome, bye, sa jag.
- Bye, sa Niall och vinkade till mig och Charlie och gick sedan iväg.
Jag och Charlie gick tillbaka till kundvagnen och hämtade det sista som stod på listan.

Vi gick till kassan och betalade.
- 22,35 please, sa tjejen i kassan med ett trött och uttråkat ansikte.
- Here you go, sa jag och gav min 25 punds sedel.
- Your change is 2,65 pounds.
- Thank you, sa jag och började packa påsarna med mat med tankarna på Niall.

När vi kom ut från affären så hade det blivit mörkt och börjat duggregna lite. Vi traskade hem i mörkret och jag kunde inte sluta tänka på Niall.



Tumblr_m0xyf74b5i1rracuno1_500_large


Nyare inlägg

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus