Chapter 27: The sun will always shine
2012-05-31 @ 08:19:00
- I can take over now, hörde jag Niall säga till Louis. Jag släppte greppet om Louis och kikade över axeln på honom. Niall stod och tittade på Louis. Jag gick fram till Niall och kramade om honom. Jag klamrade mig fast och tänkte aldrig släppa taget. Jag kände hur han drog med handen över ryggen på mig. Jag snyftade till och andades in.
- It's okay, viskade han och pussade mig på kinden.
När jag hade lugnat ner mig gick vi och satte oss i soffan. Jag berättade om hur jag vaknat upp till mammas och Mikes bråk. Och hur jag hade stormat ut ur huset med Charlie. Och om hur besviken jag var på mamma och Mike. Alla killar satt och lyssnade på min histora förutom Harry och Zayn. När jag slutade prata satt killarna kvar, tysta.
- I didn't know were to go. All i knew was that I didn't want to stay there, sade jag och kände hur ögonen tårades igen.
- You are always welcome here, sade Niall och kramade om mig.
- Yes of course you are, sade Louis och resten av killarna instämde.
- You are so sweet, sade jag till killarna och kände hur en tår trillade ner.
- No. Don't you dare cry, you are just making me upset, sade Niall och jag skrattade till.
- Then I won't, sade jag och torkade bort dem rinnande tårarna.
- Oh shit!, What time is it?, frågade jag oroligt och tittade mig omkring efter en klocka.
- Don't worry about it. We are staying home today, svarade Niall och log mot mig.
- I can pretend to be your mother on the phone, skrek Louis med armen i luften.
Zayn kom gående till vardagsrummet och stannade till när han såg mitt rödgråtna ansikte.
- What happend here?, frågade han undrande. Jag började berätta historien igen för honom och märkte hur han verkligen lyssnade.
- Oh, that's so sad, sade han. And I think you know that you're always welcome here.
- Yes I know, svarade jag och tog upp mobilen för att ringa dagis och säga att Charlie inte skulle komma. Jag ville inte att han skulle vara med mamma just nu. Jag var så arg på henne. Jag tryckte in numret jag hade memorerat för nödfall och väntade på svar.
- Hi, svarade en obekant röst.
- Hi this is Charlie Barcley's sister Caroline, and I just want to say that Charlie isn't coming today. So if his mum or dad comes, just tell them that he is with Caroline.
- Okay, I'll tell them that, bye!, svarade personen och lade på.
Jag lade tillbaka mobilen och suckade. Louis tog upp sin mobil och satte på dolt nummer.
- Which school?, frågade han och jag svarade:
- Westminster High.
- Okay, sade han och gick iväg. Snart kom han tillbaka och tryckte upp google. Han sökte på Westminster High och fick, efter mycket letande, fram ett nummer. Han tänkte verkligen ringa! Han tryckte in numret och väntade på att någon skulle svara. Till slut sade Louis med ganska trovärdig röst att jag var sjuk och dem visste inte hur länge jag skulle vara hemma. Jag skulle nog själv ha trott på det om jag aldrig hade hört min mammas röst förut. När Louis hade lagt på sade jag:
- You are unbelieveble.
- I know, svarade han med ett leénde på läpparna. Jag log mot honom och lutade mig mot Niall.
- You are the best, sade jag och kände hur han lade armen om mig.
- Wait, where is Charlie?!, utbrast jag oroligt.
- He is in here!, svarade Harry inifrån sitt rum. Han och Charlie kom ut. Harry bar honom och Charlie hade ett hårt tag om Harry's lockar.
- Having fun?, frågade Harry och Charlie nickade med ett brett leénde på läpparna.
- I showed him my room, sade Harry och jag nickade.
- Okay, Charlie du behöver inte gå till dagis idag, vi har ledigt, sade jag till Charlie och han log om möjligt ännu större.
Jag ställde mig upp och presenterade Charlie för alla.
- This is Charlie Barclay, my little brother and he's 5 years old. Han sprang fram till Harry och tog tag i hans lockar igen och Harry bara suckade.
- I can see he likes your hair. I do too, sade Niall och ruffsade till i Harrys hår.
- No Niall, his hair is mine, sade Charlie och tittade lite surt på Niall.
- No, his hair is mine, sade Louis och tog tag i Harrys huvud.
- No it's mine, sade Charlie irriterat till Louis.
- Can you boys stop fighting please?, frågade jag.
- No, his hair is mine, sade Charlie bestämt.
- No Charlie, it's Harry's hair, sa jag till Charlie och han tittade surt på mig. Han vägrade släppa Harry's hår så vi lät honom vara. Jag tittade på klockan och såg att den var halv tio.
- Charlie, vad vill du göra idag?, frågade jag honom.
- Jag vill vara här med alla pojkarna, sade han och jag log stort mot honom.
- Okej, då får du det, svarade jag och han log. Just nu satt han i Zayn's knä och tittade fascinerat på hans örhängen. Han har hoppat imellan killarna, och han verkar gilla allihopa.
- He wants to be with you guys today, sade jag till killarna och dem log mycket stort.
Liam tog fram tevespelet och alla killarna och Charlie började spela förutom Niall som fortfarande satt med mig.
- So what do you want to do today?, frågade Niall mig.
- I don't know, I mean, Charlie likes all the boys, so that's no problem. But it can get kinda boring to be her all day, svarade jag på hans fråga.
- Yeah, but we can go to Milkshake City later?
- What a great idea, sade jag till honom. Charlie would like it, but only if he can have Harry's hair, fortsatte jag och båda skrattade.
- I'm hungry, sade Zayn.
- Me too, sade Louis också.
- Me too, fortsatte Liam och Harry i kör.
- I can fix the food, sade jag frivilligt.
- And I will help you, lade Niall till.
Jag gick in i köket och öppnade alla lådor och skåp men hittade inget, så jag fortsatte med kylen och frysen och hittade inget där heller.
- Niall, you don't have any food, ropade jag till honom.
- No food, what are you saying?, ropade han tillbaka.
- No, you don't have any food, so we have to go to the market, sade jag till honom.
- Okay, I'm just going to find some money, svarade han och började leta.
- Charlie, do you want to come with me and Niall?, frågade jag Charlie.
- No, I want to stay here with the big boys, I can't leave Harry's hair alone, svarade han och alla skrattade.
- Okay, we're coming soon, sade jag.
- Bye, sade alla killarna i kör och fortsatte spela.
Jag och Niall tog på oss ytterkläder och gick sedan hand i hand ut genom dörren och började gå mot affären.
The Adventurous Adventures of One Direction
2012-05-30 @ 20:09:57
Chapter 26: The sun will always shine
2012-05-30 @ 08:00:00
Jag gick upp till mitt rum och la fram saker till morgondagen. Skola och läxförhör. Skit, läxförhör, det hade jag ju helt glömt bort. Jaja, får plugga innan lektionen, tänkte jag och la mig i sängen och tänkte på Niall.
Ny dag, nya tag. Jag vaknade av mig själv vid halv sju. Jag började halv tio så jag hade gott om tid på mig. Jag ställde mig upp och gick ut genom dörren. Jag hörde ett brak i köket och sprang nerför trappan och in i köket. Där stod mamma och Mike. Mamma stod med rödgråtna ögon, Charlie kom inspringande precis när Mike röt något till mamma och det gjorde så att Charlie började gråta. Jag tittade besviket på mamma och Mike och drog sen upp Charlie till mitt rum för att hämta väskan.
Jag drog fram kläder ur garderoben. Jag tog allt som hade hamnat på golvet, sedan tog jag fram hår och tandborste. Sen stormade jag in i Charlies rum med honom i handen. Jag tog fram kläder och tandborste till honom också. Vi gick ut ur hans rum och ner till hallen och tog på oss alla ytterkläder vi hade. Charlie snyftade till och jag kände hur ilskan i mig började bubbla upp. Hur kunde dem göra såhär?!
Jag öpnnade ilsket dörren och vi gick ut, jag visste inte vart vi var påväg, så vi bara gick. Snart var vi framme vid tunnelbanestationen. Där stannade jag och vände mig mot Charlie.
- Är du okej?, frågade jag honom och han nickade osäkert.
- Mm, snyftade han och jag bara skakade på huvudet.
- Kom så betalar vi för en biljett, det är gratis för dig, sade jag och han nickade. Jag köpte en biljett och vi gick genom spärren. Vi satte oss på tunnelbanan och väntade. När vi gick av gick vi till en kiosk och köpte varsin macka till frukost. Jag köpte med mig en kaffe och Charlie fick en varm choklad. Vi satte oss på en bänk och åt sedan upp och efter det fortsatte vi gå. Jag fattade inte vart vi var förrän vi stod utanför deras dörr.
Vad skulle jag säga? Innan jag visste ordet av hade jag knackat på dörren. Ingen öppnade, så jag kände tårarna komma. Jag försökte hålla dem inne, men det gick inte. Jag kände tårarna rulla nerför mina kinder när jag hörde någon gå innanför dörren. Dörren öppnades och där stod Louis.
- Hey, what happend?, frågade Louis oroligt och tittade på mig.
Jag fick inte fram ett ljud. Jag bara stod där tittade på honom. Jag öppnade munnen och försökte säga någonting, men det gick inte. Till slut hulkade jag fram:
- Is.. Niall.. there...?
- Actually he's asleep, but you can come in anyway, sade han och tittade mig i ögonen. Sedan titttade han bakom mig och log lite smått. Där brast det. Jag började gråta floder och Louis tittade bekymrat på mig. Han höll ut armarna och jag, bokstavligt talat, hoppade på honom. Jag stod och höll om honom tills jag lugnade ner mig.
Liam perspektiv:
- Little buddy, you can go to Harry and he will show you some awesome stuff, sade jag till pojken som jag antog var Carolines bror. He is the one with the curly hair, lade jag till.
- Okay, sade han snyftande och tittade på sin gråtande syster.
Jag gick in i Niall's rum och väckte honom.
- Let me sleep..., stönade han.
- No I can't, Caroline is here, sade jag.
- Caroline?, sade han och sprang ut genom rummet ut i hallen.
Carolines perspektiv:
- I can take over now, hörde jag Niall säga till Louis. Jag släppte greppet om Louis och kikade över axeln på honom. Niall stod och tittade på Louis. Jag gick fram till Niall och kramade om honom. Jag klamrade mig fast och tänkte aldrig släppa taget. Jag kände hur han drog med handen över ryggen på mig. Jag snyftade till och andades in.
- It's okay, viskade han och pussade mig på kinden.
We want comments!!! I alla fall här är kapitel 26 :D
Chapter 25: The sun will always shine
2012-05-29 @ 08:01:00
Sedan passerade kvällen ganska snabbt. Efter middagen gick jag in på mitt rum och lade mig på sängen. Jag tänkte igenom dagen och log. När klockan var nio bestämde jag mig för att gå och lägga mig, jag kände mig trött och utsliten efter helgen. Men det hade varit jätteroligt!
Jag satte alarm på klockan, sedan somnade jag med ett leénde på läpparna.
Carolines perspektiv:
- Hi Caroline!, hörde jag Mike säga när jag öppnade ytterdörren.
- Hi Mike, svarade jag och tog av mig skorna och började gå mot trappan.
- Caroline, the dinner will be served in 5 minutes.
- Okay, where's mum?
- She's coming home late. She has found new friends from work so she's eating there.
- That's great, sade jag och gick upp till övervåningen. Jag tog fram hårborsten och drog några drag genom håret och gick sedan ner till köket. Charlie kom springande mot mig och jag fångade honom i en kram.
- Hi there big boy. Hade du kul med din pappa då?, frågade jag honom.
- Ja, vi har lekt med massor av bilar och sen har vi tittat på fotboll på teven.
- Oj, ni verkar ha haft det jätte kul, själv har jag varit med Niall och hans kompisar. Vi åkte London Eye idag.
- Oh, London Eye, I'm thinking about to take your mother there, sade Mike.
- Yeah, you should, she would like it, I can babysit, svarade jag.
- I'm going to think about it, sade Mike och vi började äta. Det var hemmagjorda köttbullar och makaroner till middag. När jag hade ätit klart så sa jag tack för maten och hoppade in i duschen, åh vad jag hade längtat efter att duscha.
När jag kom ur duschen så smörjde jag in mig med bodylotion och när jag kom in på mitt rum så slog jag på datorn och loggade in på Skype. Jag såg att Maja var online och klickade upp henne.
"Hi there beautiful girl" skrev jag.
"Hi there, omg ive missd u so much" svarade hon.
Jag klickade upp videosamtal med henne och jag sade:
- Hej gumman, asså du fattar inte hur mycket jag saknar dig.
- Jag saknar dig skit mycket älskling. Hänt något roligt in the big.... ehm, orange kanske?, sade hon och båda skrattade, våran humor alltså.
- Lite kanske har hänt, börjat i en ny skola, fått två nya tjejkompisar, fem nya killkompisar och en pojkvän, sa jag och log.
- Fem nya killkompisar, OMG och en POJKVÄN ännu mer OMG. Shit, grattis tjejen, svarade hon. Så vem är han då? Hur ser han ut? Jag vill veta allt!
- Han är en kille från Mullingar, Irland, han är blond med havsblå ögon och han heter Niall och han är 16 år, men fyller 17 snart.
- Åååh, jag bara drömmer mig bort här, själv har jag en stor crush på Johan och vi har varit på G i typ två veckor, så jag hoppas verkligen.
- Grattis!!!, sade jag glatt till henne och log.
- Dem där killakompisarna du snackade om då, hur träffa du dem?, frågade Maja.
- Det är Niall's homies, bokstavligen. Haha, nej men dem har eller är ett band som heter One Direction och kom trea i X-Factor. Alla är verkligen jätte trevliga och snälla mot mig, roliga är dem också, speciellt Louis. Har aldrig sett så mycket bromance alltså, speciellt imorse, svarade jag.
- Ehm, imorse?
- Öhmn, ja, jag kinda slept over there last night. Höh, sade jag.
- Omagash, you naughty girl. Hände det något då?
- Yeah, I'm so naughty. Fast nej det hände inget, alla sex satt och tittade på film och så somnade jag och vaknade vid ett och han insisterade på att låta mig åka hem, svarade jag på hennes fråga.
- Tragisk historia, haha. Men jag måste gå nu, hälsa Anna, Mike och Charlie från mig, sade hon. Jag måste gå nu, älskar dig mest av allt i hela världen, du fattar inte hur mycket alla saknar dig här hemma.
- Jag älskar dig mest av allt också, hälsa Kattis från mig och säg att jag älskar henne! Och lycka till med Johan! Puss på dig gumman, sade jag och hon loggade ut.
Jag gick ner till vardagsrummet och sa godnatt till Mike och Charlie. På väg upp i trappan så kom jag på:
- Oh, Mike, Maja greets. I just talked with her on Skype.
- Next time you talk to her, greet back, svarade han. Oh, and goodnight.
Jag gick upp till mitt rum och la fram saker till morgondagen. Skola och läxförhör. Skit, läxförhör, det hade jag ju helt glömt bort. Jaja, får plugga innan lektionen, tänkte jag och la mig i sängen och tänkte på Niall.
Chapter 24: The sun will always shine
2012-05-28 @ 20:29:47
- He has a strange fear of spoons, sade Niall och jag kände hur jag verkligen hade gjort bort mig.
- Oh, I'm so sorry Liam, I didn't know, sade jag och han log mot mig.
- It's okay, I'm fine, sade han och började äta soppan med sin gaffel.
Nialls perspektiv:
Tänk att jag, Niall Horan, kunde få en fantastisk flickvän som Caroline. Och hon gillar mig verkligen, det kan jag se i hennes ögon. Alla andra förhållanden jag har haft har inte alls varit seriösa. Men det här känns på riktigt. Det gör det verkligen!
- Who's going to dish?, frågade Zayn
- NOT ME, skrek alla killar i kör.
- Guess I'll have to do it than, sade Caroline.
- No, I don't think Caroline shall do it, she cooked the food, sade jag till killarna.
- Guess you're right, svarade Harry.
- Yeah, so who will wash the dishes?, frågade jag killarna.
- Me and Harry can do it, svarade Louis.
- Me?, frågade Harry Louis.
- Yeah, obviosly. Do you see any other Harry in this room?
- Ehm, no.
- Okay, so we will wash today, sade Louis och alla andra killarna gick och gjorde annat.
- Do you wanna see more of the city?, frågade jag Caroline.
- Sure, it would be great, svarade hon.
- Me and Caroline are going to see London more, and Harry, we'll take your scooter, sade jag högt och tydligt till killarna och smällde igen dörren. Jag kan se framför mig hur Harry var på väg mot dörren och suckade högt.
Vi gick ut i hallen och tog på oss ytterkläderna. Sedan gick vi ut i trapphuset och gick nerför trapporna. Jag såg Harry's röda moped stå parkerad lite längre bort. Vi gick fram och jag öppnade lådan som satt längst bak. Där fanns det två hjälmar. Jag räckte ena till Caroline och hon tog emot den.
- Do you wanna go somewhere special or should I just suprise you?, frågade jag Caroline.
- It doesn't matter where we go, but I refuse to go without you, svarade hon.
- You know how cute you are, huh?, frågade jag henne.
- No, I really don't, svarade hon. Jag gick fram till henne och lade armarna om henne. Jag kände hennes händer på min nacke. Jag böjde mig fram och kysste hennes mjuka läppar.
- NIALL!, hörde jag Louis röst skrika och vände på huvudet. Han stod på balkongen och höll i ett par nycklar.
- Oh, hehe, sade jag och Louis log mot mig. Han kastade ner dem och jag fångade. Jag startade mopeden och satte mig ner. Jag tog på mig hjälmen och vände mig mot Caroline. Hon höll på att sätta på sig hjälmen men kunde inte knäppa den längst ner.
- Here, I'll help you, sade jag och hon kom fram till mig. Jag knäppte försiktigt och hon satte sig ner bakom mig.
- Okay, here we go, sade jag innan jag vi åkte iväg. Vi satt på mopeden ett tag tills jag såg en kiosk. Jag parkerade försiktigt och hoppade smidigt av. Caroline tittade konstigt på mig innan hon förstod vart jag var på väg. Jag beställde varsin mjukglass och gav den ena till Caroline. Hon log stort mot mig och pussade mig lätt på munnen innan hon högg in på sin glass. Vi satt på mopeden och åt upp våra glassar. Sedan åkte vi iväg igen. Jag hade ingen aning om vart jag skulle åka med henne, tills jag såg London Eye. Jag parkerade en bit bort och vi gick, hand i hand, till den långa kön. Vi ställde oss sist och väntade på våran tur.
När det var våran tur att betala, betalade jag för Caroline och mig och vi gick in i en en smockfull vagn. Vi trängde oss fram till fönstret och stog där, nästan intryckta. Jag började kyssa henne och hon avbröt mig.
- Niall, there is a lot of people in here, sade hon och tittade på mig.
- I know, svarade jag och hon log mot mig. Wanna know something?, frågade jag henne och hon nickade. Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra.
- I don't care.
Hon log stort mot mig ochh böjde sig fram. Vi möttes i en perfekt kyss. Efter ett tag hörde jag en för bekant röst säga.
- Look at that swan!
- Oh no..., sade jag och Caroline tittade frågandes på mig.
- What... oh..., hörde jag henne säga innan jag såg Louis huvud poppa upp bland alla människorna.
- Well, look over there boys, sade han och pekade på oss.
Snart hade alla fyra trängt sig fram till oss och vi stod nu tätt ihoptryckta.
- Hello, sade Harry och Caroline log mot honom. Hon kramade om alla och jag stod och bara glodde på dem.
Dem pratade glatt med Caroline och jag försökte hänga med i samtalet, men ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket. Det är väl klart att jag gillar killarna. Men just precis nu ville jag vara med Caroline. När vi hade åkt klart klev vi av. Caroline kollade på klockan och sade att hon var tvungen att gå hem nu hennes mamma hade skickat sms till henne och sagt det. Jag följde henne till tunnelbanan, sedan skiljdes vi åt. Jag gick hem och rotade i kylskåpet. Jag bredde tre mackor och åt dem som middag.
Sedan passerade kvällen ganska snabbt. Efter middagen gick jag in på mitt rum och lade mig på sängen. Jag tänkte igenom dagen och log. När klockan var nio bestämde jag mig för att gå och lägga mig, jag kände mig trött och utsliten efter helgen. Men det hade varit jätteroligt!
Jag satte alarm på klockan, sedan somnade jag med ett leénde på läpparna.
Så kapitel 24 klart! Kom igen lägg in en liten kommentar bara. Vi vet att ni vill! Det bli såå mycket roligare och skriva då!
Chapter 23: The sun will always shine
2012-05-24 @ 20:31:21
- Ough, var det enda man hörde sedan tystnade det. Liam smög fram för att kolla så att han levde, men han hade bara somnat. Jag log och reste mig upp för att gå till badrummet. Jag låste in mig på toaletten och tittade mig i spegeln. Tyvärr såg jag ut som en tvättbjörm. Jag sköljde hela ansikitet tills det blev bättre. Sedan gick jag ut igen, och möttes av en väldigt konstig syn.
Det som stod utanför dörren var... ingenting. Absolut ingenting. Jag gick ut i korridoren och tittade efter killarna. Alla var borta, till och med Louis som hade somnat på soffan fem minuter tidigare. Jag blev riktigt orolig och undrade vad som hade hänt.
Plötsligt så ställde sig Niall upp bakom soffan med en gitarr i famnen och började sjunga: "From the moment I met you evertyhing changed, I knew I had to get you, whatever the pain. I had to take you and make you mine. I would walk through the desert, I would walk down the aisle. I would swim all the oceans just to see you smile. Whatever it takes is fine. Ohohohaoha so put your hands up, ohohohaoha cause it's a stand up..."
Resten av killarna ställde sig upp bakom sofforna och började sjunga med Niall i sången. Harry stod och sköt konfetti pistoler mot mig och jag bara stod och grät. Ja, jag stod och grät. Glädjetårar kallas det. Hur gullig pojkvän kunde man ha egentligen? En som sjunger för en, åh herregud, mer är vad jag hade väntat mig, mycket mer.
När dem hade sjungit klart slutade jag gråta.
- Did you guys plan this?, frågade jag snyftande och tittade på killarna.
- Yeah, maybe, svarade Zayn.
Jag tittade på Zayn och snyftade till.
- You are so sweet!, sade jag och gick fram till Niall. Han log stort mot mig och sträckte ut armarna. Jag gick in i hans famn och kramade om honom. Jag ställde mig på tå för att nå hans mun och mötte hans läppar. Louis harklade sig och sade:
- Ehm, Niall what do we say about that?
- Huh? frågade Niall med munnen tätt mot min.
- Don't you dare pretend you don't know, young man, sade Louis med en ganska fjantig röst.
- Yeah, right, sade Niall och kysste mig intensivare.
- Niall!, skrek Louis upprört och tittade runt i rummet. Han tog upp en kudde och kastade den i huvudet på Niall.
- Hey!, sade Niall och vände på huvudet. Han tog upp och kastade tillbaka kudden. Han vände tillbaka huvudet och tittade mig i ögonen. Jag kysste honom på läpparna och han besvarade kyssen. Louis suckade och jag log mot Nialls läppar.
2 timmar senare:
Efter killarnas "lilla bråk" hade vi tittat på en film. Nu var alla, konstigt nog, hungriga så det var dags för lunch.
- Now what do we have here?, frågade Liam och öppnade kylskåpet. Han lyfte på burkar och öppnade lådor men verkade inte hitta någonting. Till sist tog han fram en burk med färdiglagad soppa och tittade frågandes på oss. Alla nickade och han såg nöjd ut med sig själv.
- Who will make it?, frågade han och alla killar började spela tv-spel. Ingen ville laga soppan.
- I can do it, offrade jag mig och gick fram till Liam. Han log mot mig och nickade.
- Are you sure you can do it?, frågade han.
- How hard can it be?, sade jag och letade fram en kastrull. Jag värmde soppan och hällde upp den i skålar. Sedan satte jag en sked i varje skål.
- It's done, sade jag och alla killar satte sig vid bordet. Jag satte en skål vid varje och alla högg in, förutom Liam. han stirrade på soppan, eller rättare sagt, skeden. Killarna märkte att han inte åt så dem tittade på honom. Sedan såg det ut som att alla förstod var det var som pågick så alla vände blicken mot mig. Niall var den enda som inte tittade på mig som om jag vore dum i huvudet.
- How could she know?, frågade Niall och alla killar fortsatte stirra på mig. Niall reste sig upp, tog bort skeden från Liam och gav honom en gaffel istället.
- He has a strange fear of spoons, sade Niall och jag kände hur jag verkligen hade gjort bort mig.
- Oh, I'm so sorry Liam, I didn't know, sade jag och han log mot mig.
- It's okay, I'm fine, sade han och började äta soppan med sin gaffel.
Chapter 22: The sun will always shine
2012-05-23 @ 21:29:04
Jag öppnade ögon och såg bara ett blått täcke framför mig. Jag satte mig på täcket och sa:
- Godmorning beautiful.
- Oh, tank you, hörde jag en röst säga som inte var Nialls. Jag drog bort täcket och såg att det var Harry som låg där.
- Where's Niall?, frågade jag med en chock.
- I don't know, svarade Harry.
- By the way, why are you with ME in NIALL'S bed?
- Sometimes I have nightmares and I like too sleep with Niall then beacause he is a good man, but I forgot that you were here. I'm so sorry Caroline.
- It's okay Harry, really but don't scare me. Why didn't you go to Lou's bed?, frågade jag.
- I don't know, I like to sleep with Niall if I have nightmares.
- Okay, I understand, and if I look like a raccoon now, don't laugh at me please. But can we go and find Niall, I want someone to kiss. Haha.
- You don't look like a raccoon Katniss, oh I mean Caroline. Yes, we can go and find Niall, svarade Harry trött.
- Ehm, Katniss, Harry?, frågade jag undrande.
- Yeah, I just saw The Hunger Games, and I kinda like Katniss a lot. But now, let's go find Niall!
Jag skakade bara på huvudet åt Harry och vi påbörjade vår jakt efter Niall. Vi gick ut ur Nialls rum och doften av nygräddade våfflor slog emot oss. Niall stod i köket med ett förkläde och en stekpanna i handen.
- Goodmorning hun and Harry, sade han och sprang fram och pussade mig på munnen.
- Goomorning hottie, svarade jag med ett stort leénde på läpparna som bara inte kunde försvinna. '
- I want a kiss too, sade Harry lite surt.
Niall gav honom en puss på kinden och Harry såg lite gladare ut.
- So what do we get for breakfast?, frågade jag Niall.
- Waffles and toast, svarade han med och log sitt underbara leénde.
- That sounds nice, svarade jag, but where is the other boys?
- They're asleep. But you and Harry can go and tell them that it is breakfast.
- Okay, svarade jag och Harry tog min hand ocg drog med mig till dem andras rum. Vi gick först in i Louis' och Liam's rum Harry sprang först fram till Louis' säng och hoppade, bokstavlingen hoppade på honom. Stackarn tänkte jag.
Louis vaknade på en gång och sa åt Harry att gå ner, från honom. Liam hade vaknat av ljudet pojkarna hade fört och sade godmorgon till mig. Killarna reste sig upp och satte på sig t-shirts och gick sedan till köket. Nu var det bara kvar att väcka Zayn. Harry öppnade dörren till Zayn's.
- You get the honor to wake up Zayn, sade Harry och gick sedan ut ur rummet. Jahapp, tänkte jag och satte mig på sängkanten.
- Zayn, it's time to wake up now, the breakfast is done. Han vaknade inte. Fan också, vad skulle jag göra? Han är ju nästan en "främling" för mig och så ska jag väcka honom. Jag skakade på honom men han stönade bara lite och la sig sedan på andra sidan. Jag fortsatte att göra så i fem minuter och sedan ruskade jag om honom riktigt mycket och nästan skrek:
- ZAYN, BADBOI, DJ MALIK, WHATEVER, WAKE UP NOW!
Han satte sig käpprakt upp i sängen och glodde på mig.
- Oh my god, take a chill pill, sade han och log mot mig. Jag log tillbaka och ropade ut i köket:
- He's up!
Jag hörde hur killarna mumlade och hörde Harry säga:
- She woke him up? Not even I can do that.
Jag ställde mig upp och gick ut i köket.
Så fort Harry såg mig kom han fram och granskade mig från topp till tå.
Han tog tag i mitt huvud och kollade mig noga i ansiktet.
- Harry what are you doing?, frågade jag och tittade konstigt på honom. Han tittade mig i ögonen och svarade:
- I'm just checking you are alright, sade han och fortsatte granska mig.
- I'm fine, now stop, you are really freaking me out, sade jag och gick förbi honom till Niall i köket.
- I think it's something wrong with him, sade jag och pekade på Harry.
- No it's just that Zayn can be very violence in the morning. I think he didn't hit you or something because he doesn't know you very well, sade Niall och skrattade åt Zayn som kom utstapplande från sitt rum. Han såg nästan ut som en zombie, så trött var han.
- What time is it, frågade han Liam och Liam tittade på klockan som satt på väggen.
- I hope you know that the clock is over there, sade han och pekade på klockan. Zayn kisade mot väggen där Liam pekade och skakade på huvudet.
- Nope, can't see it, sade Zayn och Louis skrattade.
- Maybe you should get some glasses, sade Louis och Zayn skakade återigen på huvudet.
- No it's just so bright and shiny in here, sade han och kisade mot väggen.
- It's 10:Am, sade Liam.
Zayn, Liam och Louis fortsatte ha en konversation om hur tidigt man skulle väcka Zayn och när man senast måste gå upp. Under tiden gick jag fram till Niall som stog vid våffeljärnet och gjorde i ordning den sista våfflan.
- Goodmorning, sade han och kysste mig mjukt och länge.
- Goodmorning to you too, sade jag och log mot honom.
- Wanna have som breakfeast?, frågade han och höll upp tallriken med våfflorna.
- Yes, I'm sooo hungry, sade jag och han skrattade.
Vi satte oss vid bordet och började äta, samtidigt som vi iakttog killarnas, nu ganska hektiska konversation.
Liam satte sig vid bordet och suckade.
- They are like three year olds, sade han och tog en, lite bränd, våffla.
- That's why we love them, sade Niall och tog en till våffla.
Jag åt tre våfflor sedan var jag proppmätt. Jag lutade mig tillbaka i stolen och tittade på när våffelhögen blev mindre och mindre. När det var ungefär hälften kvar märkte Louis att vi hade ätit ganska mycket.
- Hey, I'm hungry too, sade Louis och lade fem våfflor på sin tallrik.
- Now you are gonna have to eat those, sade Niall och pekade på våfflorna.
- Yes, of course, sade han och högg in på sin första våffla. Nu satte sig Harry och Zayn också vid bordet och alla förutom jag åt.
När alla var klara satt Louis och jämrade sig. Harry reste sig upp och var på väg mot badrummet när Louis tog tag i hans arm.
- Help me up, sade han och försökte ställa sig upp men föll ner på stolen igen. Harry bar upp honom och slängde honom i soffan.
- Ough, var det enda man hörde sedan tystnade det. Liam smög fram för att kolla så att han levde, men han hade bara somnat. Jag log och reste mig upp för att gå till badrummet. Jag låste in mig på toaletten och tittade mig i spegeln. Tyvärr såg jag ut som en tvättbjörm. Jag sköljde hela ansikitet tills det blev bättre. Sedan gick jag ut igen, och möttes av en väldigt konstig syn.
Chapter 21: The sun will always shine
2012-05-22 @ 21:24:44
- Okej, kommer du hem sedan?, frågade jag och jag tror jag rodnade lite.
- Vi får väl se, sade jag och hon log sitt busiga leénde.
- Okej.
När vi hade ätit klart gick jag och Niall ut i hallen. Han satte på sig sina skor och jag mina. Jag ropade hejdå till mamma och sedan gick vi.
Jag tog Nialls hand och vi gick genom staden. Vi var nästan framme vid en mataffär när jag såg en skoaffär lite längre bort. Vi gick förbiden och jag såg ett par vita Jeffrey Campbell skor. Dem var ursnygga! Jag backade och höll fortfarande i Nialls hand så han drogs bakåt.
- Look!, sade jag och pekade på skorna.
- I have to admit that they look awesome, sade han och jag skarattade till.
- I know, sade jag och tittade på prislappen. Dem kostade 1600 kronor. Det kanske jag skulle kunna spara ihop till om jag skaffar ett deltidsjobb.
- Do you want to keep going or do you want to stare at this shoes all night?, frågade han lite skämtsamt och tittade på mig.
- I don't know, what do you want?, frågade jag honom ironiskt.
- Haha very funny, svarade han med ett leénde på läpparna.
- I know I'm hilarous!, sade jag och han skrattade till.
Vi fortsatte gå till mataffären och gick in. Vi tog massa plockgodis, läsk och glass. Sedan gick vi till kassan för att betala. Niall betalade och sedan gick vi ut. Vi promenerade fem minuter till sedan var vi framme. Niall slog in portkoden och gick in genom dörren. Vi ställde oss i hissen och Niall tryckte på tredje våningen. Hissen var inte så stor så jag och Niall stod tätt bredvid varandra.
Vi var framme vid tredje våningen och klev ur hissen. Deet var den närmaste dörren och Niall öppnade den. Jag hörde massa mummel och skratt från vardagsrummet.
- Hello?, ropade Niall och killarna svarade i kör:
- Hello!
Killarna kom till hallen. Jag kramade om och hälsade på allihopa. Sedan sprang killarna tillbaka igen. Jag tog av mig skorna och hjälpte Niall bära kassarna till köket. Han packade upp och jag tittade på. När han var klar kom han fram till mig. Han lyfte upp mig på bänken och kysste mig.
Lite senare kom Louis in och såg oss. Han suckade ljudligt och sade:
- Niall come on! You don't have to do that all the time:
- Of course I do, svarade Niall skämtsamt till Louis.
- Just because you have someone to do that with, sade han och gick fram till ett skåp. Han tog fram ett glas och tog lite vatten.
- You have Harry, sade Niall med ett hånflin brett över läpparna.
- You have Harry, härmade Louis med löjligt ljus röst. Han gickut till vardagsrummet igen och lämnade oss ensamma.
- Louis..., suckade Niall och kysste mig igen.
- I like him, sade jag men avbröts av en röst i vardagsrummet.
- Did everybody hear that?! She likes me!, nästan skrek Louis och resten av killarna skrattade.
Jag skrockade till och vände mig mot Niall igen.
- But I like you more, sade jag lite tystare och kysste honom igen.
- Crap!, utbrast Louis och Niall skrattade.
- Oh my god..., sade han och pussade mig lite lätt på munnen. Han gick iväg och fixade till en skål med godis. Jag hoppade ner från bänken och tog fram glas och läsk. Vi gick ut i vardagsrummet.
- Candy!, ropade Niall och killarna krigade om att få komma till skålen först.
Niall höll upp skålen i luften.
- Use the magic word.
Harry var snabbtänkt och skrek ut:
- Sweet, kind and funny Nialler, can I please have some candy?
- Ofcourse you can curly, svarade Niall och sträckte fram skålen till honom. Han tog en stor näve och satte sig framför teven.
Zayn lade upp några filmer på golvet och Louis utbrast:
- That one!, och pekade på en film. Filmen han hade valt var Ensam Hemma i New York II. Zayn satte på filmen och alla kröp ihop i soffan.
Niall lade armen om mig och filmen startade. Harry slog sig ner bredvid mig och hans lockar studsade till. Jag kände något i hårte och vände på huvudet. Niall satt och lekte med mitt hår mellan hans fingrar. Jag vände blicken mot teven igen och såg HOME ALONE 2: LOST IN NEW YORK stå med stora bokstäver över skärmen.
- Do you have something to drink?, frågade jag.
- Yeah, what do you want?, svarade Niall.
- Ehm, I can take anything, sade jag.
- I can get it, svarade Zayn. We want our Prince Charming to hang out with his princess. Niall skrattade och Louis utbrast:
- Shut up Zayn, it's a Kevin part and we can't miss that!
- Okay, okay, I'll be quiet, svarade Zayn och gick ut i köket för att hämta dricka till mig. När han kom tillbaka gav han mig glaset occh sade:
- Here, everything for Niallers princess.
- Haha thank you BadBoi.
- BadBoi?, frågade Zayn.
- Yeah, Niall, or my prince told me that's your nickname.
- NIALL, I thought we wouldn't say that anymore.
- Ooooops, I'm sorry..., but it's kinda funny, svarade Niall.
- No it's not funny, my nickname is DJ Malik and not Bradford BadBoi.
- Oooh, we got a BadBoi overhere, hörde jag Liam säga lite skämtsamt mot Zayn.
- SHUUUUUUT UUUUUUP!, skrek Louis. I want to watch the movie, and if I can't hear what the pigeons are saying, I'm blaming you guys! Alla tystnade och koncentrerade sig på filmen igen, jag satt där och smuttade på min läsk medans Niall började leka med mitt hår igen.
Lite då och då sneglade jag bort på Louis och han verkade verkligen tycka om filmen. Jag hade ingen aning om vad det där med Kevin och duvorna var men jag får väl ta reda på det.
När filmen var slut var klockan bara nio. Innna någon annan hann fram till hyllan med filmer hade Harry sprungit fram och tagit fram en film. Alla suckade och jag fattade ingenting. Han satte i filmen han hade valt och jag tittade på teven. Han startade den och jag tittade på början. Det var Love actually.
- Oh I love this movie!, sade jag och Harry tittade glatt på mig.
- YEEES I'm not alone! No one else likes this as much as I do, sade han och jag log.
- Don't you like it?!, frågade jag killarna. Zayn och Liam ryckte på axlarna.
- It's good but Harry has ruined it for me, sade Louis och blängde på Harry.
- And you Niall?, frågade Harry och tittade på Niall.
- It's not my favourite movie but it's okay, sade han och Harry suckade.
- I can't get enough of it, sade Harry och jag instämde.
Alla vände blicken mot teven och vi tittade på filmen. När vi kom till den delen där dem sitter och tittar på Titanic blev jag tårögd. Harry såg det och jag märkte att han också var gråtfärdig. Jag snyftade till och alla vände blicken mot mig.
- Are you crying hun?, frågade Niall och jag skakade på huvudet.
- No, of course not, sade jag men man hörde på min röst att jag ljög.
Niall lutade sig framåt och tittade på mig.
- I can see it, sade han och jag skakade återigen på huvudet.
- I just got something in my eye, sade jag och Niall skrattade till.
- Don't be so silly, it's okay to cry, sade han och jag nickade.
Som tur var brast jag inte i gråt efter det men var tårögd ett tag efter scenen.
I slutet när dem sjunger "All i want for christmas is you" ställde sig Liam upp och börjad dansa. Några sekunder senare sjöng han med också. Sedan ställde sig Harry, Zayn och Louis också upp. Niall satt kvar och lekte med mitt hår. Dem stod framför oss och hoppade runt i rummet. Jag och Niall satt och skrattade åt dem när Zayn
kom fram till oss. Han tog tag i min hand och drog upp mig. Snart stog jag också och hoppade runt i rummet och sjöng så falskt så jag var rädd att glasen skulle spricka. Jag drog upp Niall och snart stog vi allihopa mitt på golvet och sjöng. När låten var slut satte sig alla i soffan igen.
Mina ögonlock kändes tyngre och tyngre och jag kämpade för att hålla upp dem. Men till slut orkade jag inte mer och somnade, lutad mot Niall.
- Caroline, hörde jag någon säga. Jag ryckte upp ögolocken och såg Niall sitta och titta på mig.
- You fell asleep, sade han och jag gäspade till.
- What time is it?, frågade jag och han tittade på klockan som satt på väggen.
- It's 1:Am sade han och jag tittade förvånat på honom.
- Oh shit, I have to get home, sade jag och han tittade konstigt på mig.
- Don't be silly, you can sleep here, sade han och jag nickade.
- Okay, do you have a mattress or do I sleep in the couch?, frågade jag och han tittade på mig.
- You can sleep with me, sade han och jag nickade.
Jag kände hur jag började bli trött igen och slöt ögonen. Jag kände Nialls armar sluta sig runt mig. Han lyfte upp mig och bar mig till sitt rum. Han lade mig i sin säng och jag kände en mjuk duns när han lade sig ner bredvid mig. Jag log för mig själv innan jag somnade
Sådär kapitel 21! Hoppas det blev bra! Vad tyckte ni? Kommentera!
Chapter 20: The sun will always shine
2012-05-21 @ 19:52:36
Vi satt där och kysstes ett tag, jag vet inte hur länge. Allt jag visste var att jag ville vara med Niall. När vi drog oss åt sidan tittade vi in i varandras ögon. Niall log mot mig och jag kände fjärilarna i magen, jag log och tryckte hans hand.
Niall och jag stod utanför våran ytterdörr. Jag knackade lite nervöst på dörren och hörde dunkande steg inifrån. Jag såg en skugga bakom fönstret och log.
- Hej gumman vad glad jag är att se... Hon avbröt sig mitt i meningen och stirrade på Niall. Jag kände rodnaden sprida sig över mitt ansikte och vände blicken mot Niall. Jag såg ett svagt rosa skimmer på hans kinder. Han rodnade.
- Well hello there, sade mamma till Niall med en skämtsam ton.
- Hi, svarade jag och Niall samtidigt.
- Mamma jag måste prata med dig om en sak, sade jag till mamma och hon nickade nyfiket.
- I'll be right back, sade jag till Niall som stod och såg förvirrad ut.
Jag klev in genom dörren med mamma hack i häl. Vi ställde oss i vardagsrummet och jag viskade:
- Du kommer ihåg Niall va?, frågade jag och hon nickade.
- Okej du kommer inte tro det här men... vi är typ ett par, sade jag och mamma bara gapade.
- Min lilla flicka har blivit stor!, tjöt hon och jag satte pekfingret för munnen på henne.
- Ssch!
- Oj förlåt, sade mamma entusiastiskt och tittade ivrigt på mig.
- Han kan väl äta middag här ikväll eller hur?, frågade jag och hon nickade.
- Självklart!, svarade hon glatt.
- Okej det var bara det, sade jag och gick ut till Niall som fortfarande stod utanför dörren.
- You know you can come in, sade jag och Niall klev över tröskeln in i hallen.
Mike klev fram till Niall och sträckte fram handen mot honom.
- Hi I'm Mike, Carolines bonusdad and Annas husband.
- Hello I'm Niall, Carolines boyfriend. Fjärilarna fladdrade till när han sade pojkvän.
- Oh, wow, sade Mike förvånat.
- Charlie kom hit!, ropade jag.
- Jag kommer!, hörde jag honom ropa från vardagsrummet.
- Titta vem som är här, sade jag till Charlie och pekade på Niall.
- Niall!, utbrast Charlie och sprang fram till Niall och kramade om honom.
- Hi Charlie, sade Niall till Charlie och kramade om honom.
Jag såg att mamma och Mike tittade konstigt på varandra och jag sade:
- I'll expalin later.
- Okay, cause I don't understand anything, sade mamma.
- I haven't done any food so I thought I could pick up some pizza, sade Mike. Or what do you say Niall?
- Pizza would be great, I can eat anything, svarade han med ett leénde på läpparna.
- I'm going to order it now, what does everyone like to eat?, frågade Mike.
- I think I want a bussola, svarade jag.
- I want a hawaii, svarade Charlie glatt.
- A calsone darling, svarade mamma.
- I doesn't matter to me, just pick something, svarade Niall.
- You have found a real man, sade Mike och skrattade medans han gick ut till bilen för att åka till pizzerian.
Oh yes I have tänkte jag för mig själv.
Niall stod kvar mitt på golvet och bara log. Mamma gick och satte sig vid sin jobbdator och Charlie sprang upp till sitt rum.
- Here come with me, sade jag och tog Nialls hand. Jag drog med mig honom till mitt rum och satte mig på sängen.
- Wow it turned out pretty good, sade Niall och tittade sig omkring i rummet. Det pep till och Niall drog upp sin mobil. Han knappade in ett svar och satte tillbaka mobilen i fickan.
- Who was it?, frågade jag nyfiket.
- Liam, he was ust wondering if I was eating with them today, svarade Niall glatt.
- Oki doki, svarade jag och Niall skrattade till.
- It's been years since I heard someone say oki doki, sade han och fick en liten skrattattack.
- Well I like that word, sade jag med ett brett leénde på läpparna. Det pep återigen till och Niall drog upp mobilen.
- The boys are having a movie night. Do you want to join?, frågade han och jag svarade:
- Sure. Tell them we will be there after dinner.
Han knappade in ett svar och snart pep det till i mobilen igen.
- Can we buy some candy and stuff on the way?, frågade han och jag nickade.
- Liam?, frågade jag och han skakade på huvudet.
- Harry. He is too lazy and he don't want to pay. sade han och jag skrattade.
- Dinner!, skrek mamma och jag ställde mig upp.
- Come on, sade jag och gick ner för trappan. Jag hörde Niall s dunsande steg efter mig i trappan och jag log.
När jag kom ner för trappan kände jag doften av pizza.
- I bought you a vesuvio, sade Mike till Niall. Is that okay?, frågade Mike lite oroligt.
- Yes of course, svarade Niall. Vi satte oss vid bordet och Mike delade ut pizzorna. Till slut satte han sig också ner och vi började äta.
- Mamma jag följer med Niall hem sedan. Dem ska ha filmkväll, sade jag och tittade på henne.
- Okej, kommer du hem sedan?, frågade jag och jag tror jag rodnade lite.
- Vi får väl se, sade jag och hon log sitt busiga leénde.
- Okej.
När vi hade ätit klart gick jag och Niall ut i hallen. Han satte på sig sina skor och jag mina. Jag ropade hejdå till mamma och sedan gick vi.
Sådär äntligen kommer kapitel 20 upp! Säg vad ni tycker, kommentera!!
Vi lovar att uppdateringen ska bli bättre nu! :D
Tävling!
2012-05-20 @ 21:33:36
♥
2012-05-20 @ 20:35:19
/Frida
Imagines
2012-05-19 @ 22:42:31
Åhhh....♥
Vas Happenin?
2012-05-17 @ 22:46:12
Har suttit i kanske två timmar nu och tittat på 'Funny 1D moments' 'Hary Styles Funny Moments' osv, haha, så grymt roliga allihopa. Om ni vill se någon/några så är det bara att gå in på Youtube osv, OBS, man fastnar skit lätt framför alla videos och vill bara fortsätta!
Have a great night everybody! Peace!
/Frida
Gotta be you
2012-05-17 @ 21:27:44
Jag har tänkt på en sak, att i Gotta be you så är det typ bara Liam och Harry som sjunger. Zayn sjunger ju också lite, men inte alls mycket. Louis och Niall sjunger nästan ingenting, eller dem har iaf inget solo. Jag blir faktiskt lite ledsen av det. Tycker att alla våra killar ska få sjunga lika mycket, alla är ju fantastiskt duktiga och underbara!
Läste på Instagram att Niall och Louis ska få fler solon i deras nya album! I'm frekin' happy! Och Zayn ska rappa, omg, I'm dying overhere!
Vad tycker ni om att killarna inte får sjunga lika mycket? Kommentera!
/Frida
Chapter 19: The sun will always shine
2012-05-17 @ 20:43:03
- Can we eat lunch?, frågade jag.
- Sure, svarade Niall.
Vi gick till Nando´s och satte oss vid ett ledigt bord.
Vi fick in maten och började äta. Efter ett tag kom det fram två tjejer, de viskade och fnittrade.
- Em, Niall, can I take a picture with you?, frågade den ena tjejn.
Jag tittade på tjejerna men såg i ögonvrån att Niall tittade på mig.
- Em, sure, svarade Niall och ställde sig upp. Han tog ett kort med båda tjejerna och skrev autografer, sedan satte han sig ner igen och de två tjejerna gick iväg.
Jag vände mig mot Niall.
- Please explain, sade jag och han tittade bekymrat på mig. Han berättade allt. Han berättade att han hade kommit trea i X Factor med killarna han bor med, dem hette One Direction. Sedan flyttade han ihop med killarna, de är allihop bästa vänner och vet allt om varandra. Han slutade prata och bara tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag var tillsammans med Niall Horan från One Direction. Tänk vad många fans dom måste ha. Om vi kommer ut med att vi är tillsammans kommer ju jag bli typ känd, det hade jag absolut inte väntat mig.
- Why didn't you tell me that?, slank det ur mig och Niall såg lite besvärad ut.
- i Was afraid that you would like me because I'm from One Direction, and I wanted you to take me for who I am, not because I'm in a boyband.
- I can understand that, svarade jag.
- You can be mad at me, sade han lite ledsamt och jag log lite smått åt honom.
- I'm not mad at you, sade jag och han log.
- Why?, frågade han lite glader.
- Well, because I think I would have done the same thing if I was in a boyband, or in this case a girlband, sade jag och han skrattade till.
- So we are good?, frågade han och jag log stort mot honom.
- Yeah, we're good, svarade jag och han log.
- Great, sade han.
Vi åt upp resten av maten under tystnad. Det vart en lite pinsamt situation efter att tjejerna kom fram, jag försökte komma på ett bra samtalsämne men kunde inte komma på någonting. Efter ett antal minuters tystnad öppnade Niall munnen och frågade:
- Do you wanna catch a movie?
- Yes, I do, svarade jag och log mot honom.
Vi ställde oss upp, betalade för maten och gick därifrån. Vi gick till samma bio som vi hade varit på tidigare. Det enda som gick var någon romantisk komedi. Vi betalade för varsin biljett och gick in i biosalongen och satte oss längst bak. Det var inte speciellt många som skulle titta på filmen, kanske tio personer.
Jag sjönk ner i den mjuka stolen och andades tungt,
Filmen strtade, det var en klassisk romantisk komedi, en sådan som man sett ett par hundra gånger och den var faktiskt ganska bra.
Ett tag in i filmen hade huvudberson hamnat i ett triangeldrama, hon var tvungen att välja mellan två killar som hon älskade, och killarna var ju självklart bröder. När hon hade valt den ena kysste hon honom och dem såg lyckliga ut. Jag suckade. Niall märkte det och tog min hand i sin. Jag vände blicken mot honom. Han satt och tittade på mig, jag log mot honom och han log mot mig. Han böjde sig fram den sista biten och vi möttes i en perfekt kyss. Vi satt där och kysstes ett tag, jag vet inte hur länge. Allt jag visste var att jag ville vara med Niall. När vi drog oss åt sidan tittade vi in i varandras ögon. Niall log mot mig och jag kände fjärilarna i magen, jag log och tryckte hans hand.
Chapter 18: The sun will always shine
2012-05-14 @ 20:10:34
- Why wouldn't I want to be together with you?, frågade jag honom och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, I'm perfect, sade han lite skämtsamt mot mig. Jag skrattade till och svarade:
- Yes, you are.
Han böjde sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Jag kände ett svagt pirr i magen. Gud vad lycklig jag var.
Åh herregud! Jag var tillsammans med Niall Horan! Jag kan inte fatta det. Att jag har turen att få en sådan underbar kille. Jag låg nu ingosad vid Niall och tittade på tv. Fast egentligen brydde jag mig inte om vad vi tittade på, allt jag brydde mig om var Niall. Jag låg med huvudet på hans bröstkorg, Jag kände hans andetag och bara njöt. Jag märkte att jag log stort för mig själv. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Den var halv elva. Jag skulle kunna ligga här i resten av mitt liv. Jag kom på att mamma säkert var orolig så jag bestämde mig för att ringa henne. Jag ställde mig upp och drog återigen upp mobilen.
- Calling your mother?, frågade Niall och jag nickade.
- Yeah, I bet she is wondering where the hell I am, svarade jag och Niall skrattade.
- Haha yeah, svarade han.
Jag tog fram mammas mobilnummer och tryckte på ring.
- Hallå?, hörde jag mammas röst säga i andra änden.
- Hej det är jag, svarade jag.
- Hej gumman, okej, lägesrapport!, sade hon bestämt och jag skrattade till. Mammor...
- Jag mår bra, jag vet inte när jag kommer hem. Och jag har en ganska stor nyhet också, sade jag och kunde nästan känna hur myfiken hon var.
- Kan du inte berätta nu?, frågade hon nyfiket.
- Nepp, du får se när jag kommer hem, svarade jag och hörde hur mamma suckade.
- Tonåringar nu för tiden..., suckade hon och jag skrattade.
- Ja, men vi får hoppas att tågen funkar nu då. Vi ses senare!, sade jag.
- Ja, puss, sade hon och jag tryckte bort samtalet.
Jag vände mig mot Niall och han log mot mig.
- No you have to get home?, frågade han ledsamt?
- No she didn't say anything about that, svarade jag och han sprack upp i ett leénde.
- Good! So what does my girlfriend want to do today?, frågade han och jag log stort.
- I have no idea, svarade jag.
- I'm sorry to say this but you don't have that much fantasy, sade han och jag skrattade till.
- Okay, you have a point, sade jag och nu var det hans tur att skratta.
I was wondering, now when we are a couple and everything. Em.. do you want to meet my parents?, frågade jag nervöst. Han log stort mot mig och nickade.
- Of course I want too, sade han med ett brett leénde på läpparna.
- You can eat dinner with us if you want to, sade jag och han log om möjligt ännu större.
- Yeah, that would be great, sade han och jag log.
- Okay but my mum doesn't know that yet, it's going to be a surprise for her, sade jag och han nickade.
- Okay.
Han vände blicken mot teven igen och jag suckade. Jag ställde mig frammför teven så att Niall inte kunde se någonting. Han hånflinade mot mig och hoppade upp från sängen. Jag tryckte på av-knappen och vände mig om. Niall stod rakt framför mig. Jag hoppade till av rädsla. Han hånflinade fortfarande. Han hade ett busigt leénde på läpparna och jag visste att han skulle göra någonting, jag visste bara inte vad. han närmade sig mig fort med samma busiga leénde på läpparna. Jag sprang fram till sängen och hörde Niall följa efter mig. jag tittade bakom mig och såg Niall komma springande. Jag hoppade över sängen och sprang ut på balkongen. Jag var fast.
- Got ya!, sade Niall och närmade sig mig. Han kom fram och lyfte mig. Jag skrek till och klamrade mig fast vid Niall. Jag trodde han skulle släppa ner mig när vi kom in igen, men det gjorde han inte.
- Is there anything you need before we go?, frågade han och tittade lekfullt på mig.
- My purse, sade jag och pekade på väskan som hängde på stolen. Han bar mig till stolen och jag tog väskan. Sedan bar han ut mig. Han låste dörren efter oss och gick mot hissen. Gud vad stark han var! Vi kom till entréplanet och han bar fram mig till receptionen. Han lämnade tillbaka nycklarna till kvinnan och hon log.
- Niall please let me down, sade jag och han tittade på mig. Han släppte försiktigt ner mig och log busigt mot mig. Han tog min hand och gick mot utgången. På vägen ut hörde jag ett svagt skratt från receptionen. Jag log för mig själv och gick ut genom dörren.
Det var varmt och skönt ute, fåglarna kvittrade och solen sken. Jag höll Nialls hand och slingrade mig förbi alla människor som gick förbi. Vi gick ett tag och var snart framme vid en tunnelbanestation. Nu funkade i alla fall tunnelbanan. Vi gick fram till spärren och betalade varsin biljett.
30 minuter senare:
Vi klev av tunnelbanan och gick mot utgången. Jag drog upp mobilen och kollade på klockan. Den var halv tolv.
- Can we eat lunch?, frågade jag.
- Sure, svarade Niall.
Vi gick till Nando´s och satte oss vid ett ledigt bord.
Så det tog lite tid men nu är det klart! Det har kommit fler läsare så kommentera! Vi vet att ni kan!!
Sorry...
2012-05-12 @ 20:09:01
Förlåt för så dålig uppdatering.. Jag kan ha råkat glömma novellen i skåpet i skolan. Jag i ett nötskal...
Ni får ett nytt kapitel på månad promise :D
Länkbyte!
2012-05-10 @ 19:30:32
Rekommenderar!
2012-05-09 @ 21:11:26
KLICKA HÄR
Chapter 17: The sun will always shine
2012-05-09 @ 18:47:14
Jag öppnade sakta ögonen och såg ett rosenblad ligga kvar på golvet. Jag tog upp det och lät fingrarna glida över det. Det var mjukt som sammet och hade en blodröd färg. Jag lade tillbaka bladet och tittade mig omkring. Niall låg bredvid mig med slutna ögon. Han såg fridfull ut när han sov. Han hade fortfarande kvar handen liggande över min midja. Jag log stort för mig själv. Jag vände försiktigt på mig för att inte väcka Niall, och slöt ögonen.
- Good morning, hörde jag Nialls morgonröst säga.
Jag vände återigen på mig och log mot honom.
- Good morning, svarade jag.
- How long have you been awake?, frågade han mig.
- Maybe a couple of minutes, svarade jag och slöt ögonen.
- But I'm still tired, by the way, I think it's kinda cute that you fart when you sleep.
- How did you know that?, utbrast Niall och jag skrattade.
- Liam told me, svarade jag.
- I'm going to spoon him, sade Niall och jag skrattade.
- What time is it?, frågade jag och han svarade:
- Half past eight.
- That early?!, utbrast jag och Niall skrattade.
- Jepp, that early, svarade han och jag frågade:
- How long is the breakfast open?
- I think it closed nine or ten o'clock or something, svarade han.
- I can go downstairs an check, sade jag och Niall nickade .
- Okay.
Jag tog av mig täcket och gick in i badrummet. Det var jättelitet, men det hade i alla fall en spegel så jag nöjde mig med det. Jag hade ju sovit med smink, så jag blev förvånad över att jag inte såg ut som en tvättbjörn. Jag såg faktiskt okej ut.
- I'll be right back, sade jag till Niall som hade satt på teven igen.
- Okay, svarade han med blicken fäst på teven.
Jag gick ut genom dörren och tog hissen ner till entréplanet. Samma kvinna satt i receptionen.
- Excuse me, I was wondering, when does the breakfast close?. frågade jag kvinnan och hon log mot mig.
- Ten o'clock, svarade hon och jag svarade:
- Okay, thanks.
Jag kom att tänka på att vi hade fått fel rum så jag var bara tvungen att fråga.
- I think we got the wrong room yesterday, sade jag till kvinnan och hon tittade frågande på mig.
- Didn't you get room number nine?, frågade hon.
- Well yeah, but it was roses on the bed, sade jag och hon log mot mig.
- Don't tell your boyfriend I said this but he asked for taht. We even pretended to talk for a while so a guy could put the roses there, sade kvinnan och jag tittade chockat på henne.
- He really did that?, frågade jag och hon nickade.
- Well, thank you for your time, sade jag och gick mot hissen. han hade till och med bett om att få rosenblad på sängen. Hur gullig får man bli?
Jag gick in i hissen och tryckte på knappen.
Jag klev ut genom hissdörrarna och gick fram till nummer nio. Jag knackade på och snart öppnades dörren. Niall stod där med ett brett léende på läpparna. Jag gick in och Niall frågade:
- When did it close?
- Ten, so we have plenty of time, sade jag och slängde mig på sängen.
Teven var fortfarande på och det var något sportprogram som gick. Niall kom och lade sig bredvid mig. Han lade armen runt mina axlar och jag kröp ihop närmare honom. Vi låg där och tittade på någon fotbollsmatch mellan två lag som jag inte hade någon aning om vad de hette.
- I'm hungry, sade jag.
- Okay, let's go and eat than, svarade han.
Vi gick ner till matsalen och satte oss vid ett bord. Ett äldre par och en familj var dem enda i matsalen. Det var buffé, så jag tog ganska mycket. En varm macka, en kopp té, ett glas juice, en skål med youghurt och en gurkmacka. Jag tittade på Nialls frukost och han hade tagit minst tredubblat mer än mig. Jag bara log mot honom och började äta. Vi åt under tystnad och efter ett tag var båda klara. Vi gick ifrån matsalen och Niall höll min hand ända tills vi var framme på rummet.
Jag tog av mig skorna och tittade på Niall, han hade knytit sina skor för hårt så han fick inte av sig skorna.
- Crap!, utbrast han och jag skrattade.
- Here let me help you, sade jag till honom och han suckade.
- I can't take my own shoes off, sade han irriterat.
Jag böjde mig ner och fixade knuten. Han drog av sig skon och drog upp mig. Han virade sina händer runt min midja, jag satte händerna runt hans nacke och tittade honom i ögonen. Vi lutade oss framåt tills våra näsor snuddade vid varandra. Jag kände hans fuktiga andedräkt mot min hud. Vi hade ögonkontakt och till slut sade Niall:
- I really like you, sade han och jag kände hur mina kinder hettade till.
- I really like you too, svarade jag och han log mot mig.
- That was the answer I was looking for, sade han och jag trodde jag skulle explodera. Jag rodnade jättemycket. - You know, I was wondering, we have known each other for, what is it? Three weeks? And I know we are going fast forward, but... Han harklade sig nervöst och jag inväntade hans fråga.
- Do you want to be my girlfriend?, frågade han mycket nervöst och jag trodde jag skulle spricka. Jag kände mig handlingsförlamad och försökte öppna munnen för att säga någonting, men det gick inte.
- Caroline?, frågade han bekymrat.
Jag tittade på honom och sprack upp i ett léende. Han log lite nervöst mot mig. Jag tryckte mig närmare honom och tryckte mina läppar mot hans och kysste honom. Han besvarade kyssen och den blev intensivare. Mitt i kyssen drog jag mig undan och sade:
- Yes, yes, yes!! Of course I want to, suckade jag mot honom. Jag kände att han log och jag log nästan ännu större tillbaka.
- I was kind of nervous there, sade han och jag skrattade till.
- Why wouldn't I want to be together with you?, frågade jag honom och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, I'm perfect, sade han lite skämtsamt mot mig. Jag skrattade till och svarade:
- Yes, you are.
Han böjde sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Jag kände ett svagt pirr i magen. Gud vad lycklig jag var.
Chapter 16: The sun will always shine
2012-05-06 @ 18:29:45
- I guess you're right, sade han och jag log.
- Stop being so silly, sade jag och han kom närmre.
- I promise, sade han och tryckte sina läppar mot mina.
Jag drog mig undan för att kunna andas. Jag öppnade sakta ögonen och tittade in i Nialls. Han log stort mot mig och jag log tillbaka.
- What time is it?, frågade jag och förstörde verkligen ögonblicket.
Niall tog upp sin mobil.
- It's half past nine, why? Are you in a hurry?, frågade han och tittade på mig.
- No, I was just wondering, svarade jag och han log lättat mot mig.
- Good, I don't want you to go, sade han och jag låg som en dåre.
- I don't want to go, svarade jag.
Han lutade sig fram och kysste mig igen. Jag log igenom hela kyssen.
- Do you want to stand here all night or should we go somewhere else?, frågade han.
- Somewhere else, svarde jag.
- Where?, frågade han.
- I don't know London so good, so I have no idea.
- Okay, follow me, sade han och började gå av bron.
Jag följde efter honom och hade ingen aning om vart vi var på väg. Jag märkte inte vart vi var förrän vi var i mitten av Picadilly Circus. Det var reklam för allt möjligt där. Jag satte mig ner och Niall sade:
- I will be right back!
- Where are you going?, frågade jag.
- You'll see, svarade han och gick iväg. Efter ett tag kom han tillbaka med två papperstallrikar och två
plastgafflar.
- This is THE best brownie ever!, sade han och jag skrattade till.
- Okay, then you have to let me try some, sade jag och han log.
- Of course, sade han och räckte fram en tallrik till mig. Jag tog emot den och fick en plastgaffel.
- Thank yo, sade jag och smakade på brownien. Den var jättegod. Jag har aldrig smakat någgot så gott i hela mitt liv.
- That was delicious!, utbrast jag och Niall log.
- I know, sade han. Jag hade ätit upp brownien ganska fort. Sedan slutade det med att vi återigen satt där, helt tysta. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan, den var elva.
- How much is it?, frågade Niall.
- Eleven, svarade jag och han såg lite besviken ut.
- Maybe we shall get back, sade han och jag kände verkligen att jag inte ville åka hem.
- Yeah, maybe, svarade jag ledsamt.
Vi ställde oss upp och gick ner mot tunnelbanan. När vi var framme stod det en stor skylt framför ingången. Det stod att hela systemet, bussar, taxis, tunelbanor, tåg, allt hade spårat ur. Tunnelbanan hade något tekniskt fel, taxi och bussar hade tagit slut för att alla ville hem, så vi kunde inte åka hem.
Niall läste skylten och sa sedan:
- Well, this is just great, och sparkade till en sten.
- I think we have to check in to a motel, sade han och jag kände för att skrika. Spendera resten av kvällen med Niall, hur mycket bättre kunde det bli?
- Is that okay or do you want to walk home?, frågade han.
- No, that's okay, I'm to lazy to walk home, svarade jag och han log.
- Okay, let's find a motel than, sade han och vi började gå.
Efter en halvtimmes promenad hittade vi ett mote. Det låg lite utanför staden. Det såg inte så jättefräscht ut, men det funkade. Vi gick in och det såg mycket bättre ut på insidan.
Det satt en medelålders kvinna i receptionen. Det hade börjat växa fram några gråa hårstrån i hennes hår. Hon tittade upp på oss och log.
Niall gick fram till henne. Jag såg att dem stod och pratade, men jag kunde inte höra vad dem sa. Efter några minuter kom Niall fram till mig med en nyckel i handen.
- It was kind of expensive so I just bought one room, if that's okay?, sade han lite nervöst.
- That's okay, svarade jag glatt. Han log mot mig och jag log tillbaka. Vi gick fram till hissen och Niall tryckte på våning 2. Vi klev ut ur hissen och gick fram till rum nummer 9. Niall låste upp dörren och klev in. Jag gick in efter honom.
Niall stod och stirrade in i rummet. Han stod i vägen så jag kunde inte se något. Jag kikade över axeln på honom och såg något jag inte hade väntat mig. Det stod en stor dubbelsäng i mitten av rummet, det var ett vitt överkast med massa rosenblad på. Niall gick in och vände sig om.
- This is the wrong room! I didn't order this, sade han bekymrat mot mig.
- It's okay, sade jag till honom.
- I can go downstairs and change room, sade han och jag log mot honom.
- Don't be silly, we can stay here, sade jag till honom.
- Okay, sade han och log mot mig.
Jag tog av mig mina skor och ställde dem i den lilla hallen på rummet. Niall la sig i sängen och slog på tv:n. Han satte på någon sportkanal. Jag tog upp min mobil och ringde till mamma.
- Älskade vän, varför har du inte hört av dig?, hörde jag en förtvivlad röst säga i andra änden av luren.
- Mamma, ta det lungt. Jag kommer inte att komma hem ikväll, för att vi kunde inte komma hem. Bussar, tåg, tunnelbana och allt annat funkade inte, svarade jag.
- Vart är ni nu då?, frågade hon.
- Vi är på ett motel som ligger lite utanför staden, svarade jag.
- Okej, jag litar på dig, och gör inget dumt nu.
- Nej, jag ska inte göra något dumt, svarade jag.
- Godnatt gumman, älskar dig.
- Godnatt mamma, älskar dig med.
*Klick*
- Your mother?, frågade Niall och tittade på mig.
- Yeah, she was worried and I told her that we are here, svarade jag.
- I can understand her. I mean, her daughter is in London City on a date in the middle of the night with a guy she never have met, svarade han.
- Haha, yeah, that's true, sade jag.
- I'm just going to call the boys, sade han.
Han tog sin mobil och gick ut på den minimala balkongen. Jag hörde knappt vad dem sa, bara en massa högljudda röster i bakrunden.
Niall kom in med mobilen i handen och sa:
- Liam wants to talk to you.
- Ehm, okay, svarade jag chockat och tog mobilen från honom.
- Hi Caroline, I just want to say that Niall farts in his sleep. So be careful, sade Liam lite retsamt.
Jag brast ut i gapskratt och svarade:
- Okay, I'm going to be careful, I promise.
- Good, have a nice day, no I mean a nice night, if you know what I mean, sade han och la sedan på.
- What did Liam say?, frågade Niall undrande.
- Nothing important, svarade jag busigt.
- Tell me or I'll tickle you, sa han med ett mycket stort leende på läpparna.
- Then you'll have to tickle me, svarade jag och hoppade upp på sängen med Niall hack i häl.
Han började kittla mig så att jag knappt kunde andas.
- He told me that he and the boys are eating your chicken at home, sa jag.
- Noooo, my chicken, utbrast Niall.
- It's okay, we can buy new chicken tomorrow, sa jag för att lugna ner honom lite.
- Yes, that would be great, sade Niall lättat.
- Come on, let's go to bed, I'm tierd, sa jag och gäspade stort. Jag tog hans hand och drog med honom till sängen. Vi intog varsin sida och låg tysta ett tag. Han tog sin hand och la den över mig, jag vände huvudet mot honom och han började kyssa mig, länge.
Länkbyte!
2012-05-03 @ 20:53:33
Chapter 15: The sun will always shine
2012-05-03 @ 08:36:00
Jag tittade på klockan, tio i. Jag ville fördriva tiden lite, så jag satte mig ner och läste lite i min bok som aldrig verkar ta slut. Jag hade precis läst klart kapitlet när det plingade på dörren. Jag stängde igen boken och gick ner för trappan...
Jag såg mamma komma gående mot dörren och fick panik.
- Stopp! Jag öppnar!, skrek jag mot henne och hon hånflinade mot mig. Hon sprang fram till dörren och öppnade.
- Hi, sade hon och log stort mot Niall som stod där.
- Hi, are you Carolines mother?. frågade Niall och mamma nickade.
- Yes, that's me.
- Okay mum, I'm going now , so I'll see you later, sade jag och hon log mot mig.
- Take care of her, sade mamma lite skämtsamt mot Niall samtidigt som jag stängde dörren bakom oss.
- Mothers, suckade jag och Niall log mot mig.
- I liked her.
- After a few years, she is starting to get kind of annoying, sade jag och han skrattade.
Han tog min hand och jag flätade ihop våra fingrar. Han log stort mot mig och jag log tilbaka.
- So what are we doing?, frågade jag.
- I thought we could go to a restaurant, svarade han.
- That's great, sade jag och han nickade.
När vi kom fram till restaurangen så ställde vi oss och väntade på ett bord. Efter ett tag kom det en kortväxt man till oss och frågade:
- Have you booked a table?
- Yes, svarade Niall.
- Name?, frågade mannen och Niall svarade:
- Horan.
- Okay, follow me, sade han och gick in i restaurangen. Alla bord var prydligt dukade och hade vita blommor i svarta vasar. Mannen gick in i ett hörn och visade oss ett bord för två.
- Here you go, sade han och gav oss menyerna.
- Thank you, svarade jag och tittade på när mannen gick iväg. Vi beställde två Spaghetti Bolognese och väntade på maten.
Niall drack en kluck ur sin coöla och tittade på mig. Det tog ganska lång tid att få in maten och under tiden satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord.
Så fort maten hade kommit började Niall äta. Jag skrattade och började också äta.
När vi hade ätit klart satt vi bara och tittade på varandra. Till slut brast Niall ut i skratt.
- What is it?, frågade jag och han bara skakade på huvudet.
- Nothing, svarade han.
- Yes, tell me, sade jag envist och han sade:
- I just can't believe I'm sitting here with you. It's kind of funny actually.
- Em, okay, svarade jag och han log mot mig. Em, okay?! Är jag dum i huvudet eller?
Han tittade mig i ögonen och jag log. Den lilla mannen kom tillbaka.
- Do you want to see the dessert menu?, frågade han.
Niall nickade. Mannen gav oss en mindre meny och vi öppnade den.
- I would like the fudgecake, sade Niall och vände sig mot mig.
- And you?, frågade han.
- I would like the creme brulé, svarade jag och mannen nickade. Han gick och kom snart tillbaka med två tallrikar. Jag tittade på creme brulén. Det var de minsta jag sett! När mannen hade gått brast jag ut i skratt.
- Look at this! It's tiny, sade jag och Niall instämde.
- Jepp, that's nothing, sade han och skrattade med mig.
That's why I took the fudgecake. Jag skrattade och log mot honom. Jag åt upp creme brulén i två skedar och väntade på att Niall skulle bli klar.
När han var klar tittade han på mig och skrattade.
- Where do you want to go now?, frågade han och log.
- I don't know, maybe we can go and take a ride in the underground or something?, frågad jag glatt.
- Sure, svarade han och. Jag ställde mig upp och började packa ihop mina saker. När jag hade packat ihop mina saker tog jag Nialls hand och drog upp honom från stolen.
- Oh, right we have to pay, sade jag och tittade på Niall.
- I can pay, sade Niall och tittade tillbaka på mig.
- NO, I can pay, sade jag.
- No I can pay, svarade han.
- We can split, sade jag.
- No I asked you out so I'm going to pay the bill.
- That's true, but you have paid everything else we have done, so you have two choises. One, I pay,two, we split, sade jag mycket envist.
- Okay, let's split, svarade han.
Vi betalade servitrisen för maten och gav tre pund i dricks.
- Shall we go?, frågade jag. Niall nickade til svar och drog med mig till närmsta tunnelbanestation.
- So where do you wanna go?, frågade Niall.
- I don't know, let's go there, sade jag och pekade på något ställe på kartan.
Niall drog med mig till spärren och, envis som han var, betalade han en biljett till mig. Sedan satte vi oss på två säten. på vägen berättade jag om min kompisar, Sverige och mitt liv där.
Till slut var vi framme vid sluthållplatsen och klev av.
Vi gick upp för trappan och kom upp till ett kvarter. Det var jättemycket folk och jag hörde hur Niall suckade´. Han försökte slingra sig förbi allt folk, men det gick inte. Vi började gå runt flocken med människor och var snart på andra sidan. Jag tittade på klockan och såg att den bara var halv nio.
Niall drog med mig till en bro. Vi ställde oss i mittenoch tittade på ala bilar och cyklister som åkte förbi. Efter ett tag såg jag bara massa blinkande ljus. Jag vände mig om och blickade ut över London. Det var ljust överallt. Hela staden lyste. Det var fullt med folk vid Picadilly Circus. Jag titatde på ner på alla människor som gick runt där. Efter ett tag märkte jag att Niall stod bredvid mig. Ljuset från staden lyste upp hela hans ansikte och hans blåa ögon glittrade mer än vanligt. Hans hår såg ut som guld. Jag stog och tittade på honom ett tag. Han vände blicken mot mig.
- Why are you so beautiful?, frågade han.
- You should ask yourself that question, sade jag och han skrattade till.
- I don't think so, sade han och nu var det min tur att skratta.
- Why?, frågade jag och han svarade:
- Because I'm not as perfect as you think.
- I'm not perfect either, but here I am standig next to
you, sade jag och såg en antydan till ett leénde i hans mungipor.
Nobody is perfect, it's just to accept that. There is not so much you can do about it, sade jag och han log mot mig.
- I guess you're right, sade han och jag log.
- Stop being so silly, sade jag och han kom närmre.
- I promise, sade han och tryckte sina läppar mot mina.
Så kapitel 15 uppe! Äntligen! Vad tyckte ni nu då? Kommentera! :D
