- Ough, var det enda man hörde sedan tystnade det. Liam smög fram för att kolla så att han levde, men han hade bara somnat. Jag log och reste mig upp för att gå till badrummet. Jag låste in mig på toaletten och tittade mig i spegeln. Tyvärr såg jag ut som en tvättbjörm. Jag sköljde hela ansikitet tills det blev bättre. Sedan gick jag ut igen, och möttes av en väldigt konstig syn.

---

Det som stod utanför dörren var... ingenting. Absolut ingenting. Jag gick ut i korridoren och tittade efter killarna. Alla var borta, till och med Louis som hade somnat på soffan fem minuter tidigare. Jag blev riktigt orolig och undrade vad som hade hänt.

Plötsligt så ställde sig Niall upp bakom soffan med en gitarr i famnen och började sjunga: "From the moment I met you evertyhing changed, I knew I had to get you, whatever the pain. I had to take you and make you mine. I would walk through the desert, I would walk down the aisle. I would swim all the oceans just to see you smile. Whatever it takes is fine. Ohohohaoha so put your hands up, ohohohaoha cause it's a stand up..."

Resten av killarna ställde sig upp bakom sofforna och började sjunga med Niall i sången. Harry stod och sköt konfetti pistoler mot mig och jag bara stod och grät. Ja, jag stod och grät. Glädjetårar kallas det. Hur gullig pojkvän kunde man ha egentligen? En som sjunger för en, åh herregud, mer är vad jag hade väntat mig, mycket mer. 

När dem hade sjungit klart slutade jag gråta.

- Did you guys plan this?, frågade jag snyftande och tittade på killarna.
- Yeah, maybe, svarade Zayn.
Jag tittade på Zayn och snyftade till.
- You are so sweet!, sade jag och gick fram till Niall. Han log stort mot mig och sträckte ut armarna. Jag gick in i hans famn och kramade om honom. Jag ställde mig på tå för att nå hans mun och mötte hans läppar. Louis harklade sig och sade:

- Ehm, Niall what do we say about that?
- Huh? frågade Niall med munnen tätt mot min.
- Don't you dare pretend you don't know, young man, sade Louis med en ganska fjantig röst.
- Yeah, right, sade Niall och kysste mig intensivare.
- Niall!, skrek Louis upprört och tittade runt i rummet. Han tog upp en kudde och kastade den i huvudet på Niall.
- Hey!, sade Niall och vände på huvudet. Han tog upp och kastade tillbaka kudden. Han vände tillbaka huvudet och tittade mig i ögonen. Jag kysste honom på läpparna och han besvarade kyssen. Louis suckade och jag log mot Nialls läppar.

2 timmar senare:

Efter killarnas "lilla bråk" hade vi tittat på en film. Nu var alla, konstigt nog, hungriga så det var dags för lunch.

- Now what do we have here?, frågade Liam och öppnade kylskåpet. Han lyfte på burkar och öppnade lådor men verkade inte hitta någonting. Till sist tog han fram en burk med färdiglagad soppa och tittade frågandes på oss. Alla nickade och han såg nöjd ut med sig själv.
- Who will make it?, frågade han och alla killar började spela tv-spel. Ingen ville laga soppan.
- I can do it, offrade jag mig och gick fram till Liam. Han log mot mig och nickade.
- Are you sure you can do it?, frågade han.
- How hard can it be?, sade jag och letade fram en kastrull. Jag värmde soppan och hällde upp den i skålar. Sedan satte jag en sked i varje skål.
- It's done, sade jag och alla killar satte sig vid bordet. Jag satte en skål vid varje och alla högg in, förutom Liam. han stirrade på soppan, eller rättare sagt, skeden. Killarna märkte att han inte åt så dem tittade på honom. Sedan såg det ut som att alla förstod var det var som pågick så alla vände blicken mot mig. Niall var den enda som inte tittade på mig som om jag vore dum i huvudet.

- How could she know?, frågade Niall och alla killar fortsatte stirra på mig. Niall reste sig upp, tog bort skeden från Liam och gav honom en gaffel istället.
- He has a strange fear of spoons, sade Niall och jag kände hur jag verkligen hade gjort bort mig.
- Oh, I'm so sorry Liam, I didn't know, sade jag och han log mot mig.
- It's okay, I'm fine, sade han och började äta soppan med sin gaffel.