Jag tittade på klockan, tio i. Jag ville fördriva tiden lite, så jag satte mig ner och läste lite i min bok som aldrig verkar ta slut. Jag hade precis läst klart kapitlet när det plingade på dörren. Jag stängde igen boken och gick ner för trappan...

Jag såg mamma komma gående mot dörren och fick panik.

- Stopp! Jag öppnar!, skrek jag mot henne och hon hånflinade mot mig. Hon sprang fram till dörren och öppnade.
- Hi, sade hon och log stort mot Niall som stod där.
- Hi, are  you Carolines mother?. frågade Niall och mamma nickade.
- Yes, that's me.
- Okay mum, I'm going now , so I'll see you later, sade jag och hon log mot mig.
- Take care of her, sade mamma lite skämtsamt mot Niall samtidigt som jag stängde dörren bakom oss.
- Mothers, suckade jag och Niall log mot mig.
- I liked her.
- After a few years, she is starting to get kind of annoying, sade jag och han skrattade.

Han tog min hand och jag flätade ihop våra fingrar. Han log stort mot mig och jag log tilbaka.

- So what are we doing?, frågade jag.
- I thought we could go to a restaurant, svarade han.

- That's great, sade jag och han nickade.

När vi kom fram till restaurangen så ställde vi oss och väntade på ett bord. Efter ett tag kom det en kortväxt man till oss och frågade:
- Have you booked a table?
- Yes, svarade Niall.
- Name?, frågade mannen och Niall svarade:
- Horan.
- Okay, follow me, sade han och gick in i restaurangen. Alla bord var prydligt dukade och hade vita blommor i svarta vasar. Mannen gick in i ett hörn och visade oss ett bord för två.

- Here you go, sade han och gav oss menyerna.
- Thank you, svarade jag och tittade på när mannen gick iväg. Vi beställde två Spaghetti Bolognese och väntade på maten.

Niall drack en kluck ur sin coöla och tittade på mig. Det tog ganska lång tid att få in maten och under tiden satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord.

Så fort maten hade kommit började Niall äta. Jag skrattade och började också äta.

När vi hade ätit klart satt vi bara och tittade på varandra. Till slut brast Niall ut i skratt.

- What is it?, frågade jag och han bara skakade på huvudet.
- Nothing, svarade han. 
- Yes, tell me, sade jag envist och han sade:
- I just can't believe I'm sitting here with you. It's kind of funny actually.
- Em, okay, svarade jag och han log mot mig. Em, okay?! Är jag dum i huvudet eller? 

Han tittade mig i ögonen och jag log. Den lilla mannen kom tillbaka.

- Do you want to see the dessert menu?, frågade han.
Niall nickade. Mannen gav oss en mindre meny och vi öppnade den.

- I would like the fudgecake, sade Niall och vände sig mot mig.
- And you?, frågade han.
- I would like the creme brulé, svarade jag och mannen nickade. Han gick och kom snart tillbaka med två tallrikar. Jag tittade på creme brulén. Det var de minsta jag sett! När mannen hade gått brast jag ut i skratt.

- Look at this! It's tiny, sade jag och Niall instämde.
- Jepp, that's nothing, sade han  och skrattade med mig.
That's why I took the fudgecake. Jag skrattade och log mot honom. Jag åt upp creme brulén i två skedar och väntade på att Niall skulle bli klar.

När han var klar tittade han på mig och skrattade.

- Where do you want to go now?, frågade han och log.
- I don't know, maybe we can go and take a ride in the underground or something?, frågad jag glatt.
- Sure, svarade han och. Jag ställde mig upp och började packa ihop mina saker. När jag hade packat ihop mina saker tog jag Nialls hand och drog upp honom från stolen.
- Oh, right we have to pay, sade jag och tittade på Niall.
- I can pay, sade Niall och tittade tillbaka på mig.
- NO, I can pay, sade jag.
- No I can pay, svarade han.
- We can split, sade jag.
- No I asked you out so I'm going to pay the bill.
- That's true, but you have paid everything else we have done, so you have two choises. One, I pay,two, we split, sade jag mycket envist.
- Okay, let's split, svarade han.

Vi betalade servitrisen för maten och gav tre pund i dricks.

- Shall we go?, frågade jag. Niall nickade til svar och drog med mig till närmsta tunnelbanestation.
- So where do you wanna go?, frågade Niall.
- I don't know, let's go there, sade jag och pekade på något ställe på kartan.

Niall drog med mig till spärren och, envis som han var, betalade han en biljett till mig. Sedan satte vi oss på två säten. på vägen berättade jag om min kompisar, Sverige och mitt liv där.

Till slut var vi framme vid sluthållplatsen och klev av.

Vi gick upp för trappan och kom upp till ett kvarter. Det var jättemycket folk och jag hörde hur Niall suckade´. Han försökte slingra sig förbi allt folk, men det gick inte. Vi började gå runt flocken med människor och var snart på andra sidan. Jag tittade på klockan och såg att den bara var halv nio.

Niall drog med mig till en bro. Vi ställde oss i mittenoch tittade på ala bilar och cyklister som åkte förbi. Efter ett tag såg jag bara massa blinkande ljus. Jag vände mig om och blickade ut över London. Det var ljust överallt. Hela staden lyste. Det var fullt med folk vid Picadilly Circus. Jag titatde på ner på alla människor som gick runt där. Efter ett tag märkte jag att Niall stod bredvid mig. Ljuset från staden lyste upp hela hans ansikte och hans blåa ögon glittrade mer än vanligt. Hans hår såg ut som guld. Jag stog och tittade på honom ett tag. Han vände blicken mot mig.

- Why are you so beautiful?, frågade han. 
- You should ask yourself that question, sade jag och han skrattade till. 
- I don't think so, sade han och nu var det min tur att skratta. 
- Why?, frågade jag och han svarade:
- Because I'm not as perfect as you think.
- I'm not perfect either, but here I am standig next to

you, sade jag och såg en antydan till ett leénde i hans mungipor. 
Nobody is perfect, it's just to accept that. There is not so much you can do about it, sade jag och han log mot mig.
- I guess you're right, sade han och jag log.
- Stop being so silly, sade jag och han kom närmre.
- I promise, sade han och tryckte sina läppar mot mina.