Chapter 18: The sun will always shine

NiallHoran - Kommentarer (0)
2012-05-14 @ 20:10:34

- Why wouldn't I want to be together with you?, frågade jag honom och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, I'm perfect, sade han lite skämtsamt mot mig. Jag skrattade till och svarade:
- Yes, you are.

Han böjde sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Jag kände ett svagt pirr i magen. Gud vad lycklig jag var.


 

Åh herregud! Jag var tillsammans med Niall Horan! Jag kan inte fatta det. Att jag har turen att få en sådan underbar kille. Jag låg nu ingosad vid Niall och tittade på tv. Fast egentligen brydde jag mig inte om vad vi tittade på, allt jag brydde mig om var Niall. Jag låg med huvudet på hans bröstkorg, Jag kände hans andetag och bara njöt. Jag märkte att jag log stort för mig själv. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan. Den var halv elva. Jag skulle kunna ligga här i resten av mitt liv. Jag kom på att mamma säkert var orolig så jag bestämde mig för att ringa henne. Jag ställde mig upp och drog återigen upp mobilen.

- Calling your mother?, frågade Niall och jag nickade.  
- Yeah, I bet she is wondering where the hell I am, svarade jag och Niall skrattade.
- Haha yeah, svarade han.

Jag tog fram mammas mobilnummer och tryckte på ring.

- Hallå?, hörde jag mammas röst säga i andra änden.
- Hej det är jag, svarade jag.
- Hej gumman, okej, lägesrapport!, sade hon bestämt och jag skrattade till. Mammor...
- Jag mår bra, jag vet inte när jag kommer hem. Och jag har en ganska stor nyhet också, sade jag och kunde nästan känna hur myfiken hon var.
- Kan du inte berätta nu?, frågade hon nyfiket.
- Nepp, du får se när jag kommer hem, svarade jag och hörde hur mamma suckade.
- Tonåringar nu för tiden..., suckade hon och jag skrattade.
- Ja, men vi får hoppas att tågen funkar nu då. Vi ses senare!, sade jag. 
- Ja, puss, sade hon och jag tryckte bort samtalet. 

Jag vände mig mot Niall och han log mot mig. 

- No you have to get home?, frågade han ledsamt?
- No she didn't say anything about that, svarade jag och han sprack upp i ett leénde. 
- Good! So what does my girlfriend want to do today?, frågade han och jag log stort. 
- I have no idea, svarade jag. 
- I'm sorry to say this but you don't have that much fantasy, sade han och jag skrattade till. 
- Okay, you have a point, sade jag och nu var det hans tur att skratta. 
I was wondering, now when we are a couple and everything. Em.. do you want to meet my parents?, frågade jag nervöst. Han log stort mot mig och nickade. 
- Of course I want too, sade han med ett brett leénde på läpparna. 
- You can eat dinner with us if you want to, sade jag och han log om möjligt ännu större.
- Yeah, that would be great, sade han och jag log.
- Okay but my mum doesn't know that yet, it's going to be a surprise for her, sade jag och han nickade.
- Okay.

Han vände blicken mot teven igen och jag suckade. Jag ställde mig frammför teven så att Niall inte kunde se någonting. Han hånflinade mot mig och hoppade upp från sängen. Jag tryckte på av-knappen och vände mig om. Niall stod rakt framför mig. Jag hoppade till av rädsla. Han hånflinade fortfarande. Han hade ett busigt leénde på läpparna och jag visste att han skulle göra någonting, jag visste bara inte vad. han närmade sig mig fort med samma busiga leénde på läpparna. Jag sprang fram till sängen och hörde Niall följa efter mig. jag tittade bakom mig och såg Niall komma springande. Jag hoppade över sängen och sprang ut på balkongen. Jag var fast. 

- Got ya!, sade Niall och närmade sig mig. Han kom fram och lyfte mig. Jag skrek till och klamrade mig fast vid Niall. Jag trodde han skulle släppa ner mig när vi kom in igen, men det gjorde han inte. 

- Is there anything you need before we go?, frågade han och tittade lekfullt på mig. 
- My purse, sade jag och pekade på väskan som hängde på stolen. Han bar mig till stolen och jag tog väskan. Sedan bar han ut mig. Han låste dörren efter oss och gick mot hissen. Gud vad stark han var! Vi kom till entréplanet och han bar fram mig till receptionen. Han lämnade tillbaka nycklarna till kvinnan och hon log.

- Niall please let me down, sade jag och han tittade på mig. Han släppte försiktigt ner mig och log busigt mot mig. Han tog min hand och gick mot utgången. På vägen ut hörde jag ett svagt skratt från receptionen. Jag log för mig själv och gick ut genom dörren.

Det var varmt och skönt ute, fåglarna kvittrade och solen sken. Jag höll Nialls hand och slingrade mig förbi alla människor som gick förbi. Vi gick ett tag och var snart framme vid en tunnelbanestation. Nu funkade i alla fall tunnelbanan. Vi gick fram till spärren och betalade varsin biljett.

30 minuter senare:

Vi klev av tunnelbanan och gick mot utgången. Jag drog upp mobilen och kollade på klockan. Den var halv tolv.

- Can we eat lunch?, frågade jag.
- Sure, svarade Niall.

Vi gick till Nando´s och satte oss vid ett ledigt bord.

 


 

Så det tog lite tid men nu är det klart! Det har kommit fler läsare så kommentera! Vi vet att ni kan!!



0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus